Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 235 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gifterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

här liksom vid alla kemiska undersökningar bör följas,
bjuder, att man vid hvarje försök blott gör en del
af det till buds stående materialet till föremål
derför, så att man alltid sedermera kan i vitnens
närvaro med återstoden anställa de till bekräftelse
tjenande kontrollförsöken. Vi antaga, att försöket
att på mekanisk väg afskilja arseniksyrlighet blifvit
utan resultat. Giftet får då antagas finnas i upplöst
form eller i allmänhet i ringa mängd inblandadt i
magen, inelfvornas innehåll, i de möjligen befintliga
uttömningarna m. m. Alla dessa delar måste, emedan
de i denna form ej medgifva en likartad pröfning,
i första rummet upplösas, desorganiseras genom
sönderdelande reagentier. Det förstås af sig
sjelft, att det förut måste sorgfälligt pröfvas,
om de reagentier, som dertill användas, innehålla
arsenik, och att de måste befinnas fullkomligt fria
derifrån. Undersökningen bör för säkerhets skull ej
heller företagas i det vanliga arbetsrummet på ett
kemiskt laboratorium; åtminstone måste det innan dess
grundligt rengöras.

Har man nu efter iakttagande af alla erforderliga
försigtighetsmått under undersökningens förlopp
anträffat arsenik, låter det dock alltid tänka sig,
att hon kan ha tillfälligt inkommit i kroppen,
i synnerhet genom det föregångna begagnandet af
vissa läkemedel, som innehålla antimon, fosfor,
svafvelsyra, saltsyra, ty dessa metaller äro ofta
orenade af arsenik. Äfven kan den senare sjelf ha
begagnats som läkemedel eller hemligt medel. Vid liks
uppgräfvande måste den jord, hvarmed likkistan varit
i beröring, undersökas för utrönande af en möjlig
arsenikhalt, emedan jorden ofta innehåller bevisliga
spår deraf och giftet sålunda efteråt kunnat meddela
sig åt liket.


Fig. 130. Den marshska apparaten.

Det skulle föra oss för långt att utveckla,
på hvad sätt man förfar for att bringa hela
den misstänkta massan i en form, som är lätt
att behandla, och öfverföra alla ämnen i en klar
lösning, i hvilken giftets när- eller frånvaro kan
säkert upptäckas. Detta sker genom behandling med
saltsyra och klorsyradt kali. Den filtrerade vätskan
underkastas sedan på vanlig väg den kemiska analysen,
arsenikprofven. Slutresultatet kan erhållas genom
pröfning med den s. k. marshska apparaten. Den
möjligen för handen varande arseniken öfverföres
medelst denna apparat i metalliskt tillstånd, i det
man häller det, som skall undersökas, i en flaska, der
ur en blandning af vatten, zink och svafvelsyra vätgas
utvecklas. Är arsenik verkligen för handen, förenar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>