Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tropiska solen, som kokar alla safter starkare,
alstrar äfven de häftigaste gifterna. Hvem har ej
hört talas om Javas giftträd eller om de pilgifter,
som i alla transmarina delar af verlden användas af
infödingarna och äro långt farligare vapen än sjelfva
våra långt gående bakladdningsgevär!
I California finna vi den yppigt frodiga
hydrabusken och hans anförvandt giftsumaken
(rhus diversiloba), som i vissa bergstrakter
förekommer så talrikt, att de personer, som äro
mottagliga för buskarnas skadliga utdunstningar,
ej utan fara kunna närma sig dem. Sydamerika har
giftlevererande strychnosarter, af hvilkas inkokade
saft på Panamanäset beredes corrovalet och i de
sydliga urskogarna kuraret eller urarit, det dödande
pilgift, för hvars hemlighetsfulla framställning
makusiindianerna äro så berömda, att andra stammar
komma långt ifrån för att köpa det af dem. Ett
dylikt pilgift bereda infödingarna på Sundaöarna af
upasträdets mjölksaft; dock blir denna saft ej här,
som på de andra ställena, inkokad ensam för sig, utan
får dessförinnan ännu en mängd tillsatser, som utgöra
en hemlighet, hvaraf alltid endast några få äro i
besittning. Java, Sumatra och de öfriga ostindiska
öarna äro beryktade för sina gifter. På Malabar
växer särdeles ymnigt den klängväxt, hvars bärrika,
purpurröda klasar lemna de farliga kockelkärnorna
(menispermum cocculus). Hans giftämne, pikrotoxin
(ordagrant öfversatt bittergift), har fått namn af
sin smak.
Det genom Meyerbeers Afrikanska ryktbart vordna
manzanilloträdet, hippomane mancinella, af Linné
så kalladt, emedan hästar efter förtärandet af dess
frukter skola bli vilda och brunstiga, äfven benämdt
mancinello, mancenillo, mansjinellträdet m. m.,
förekommer på hela den östräcka, som bildas af
de stora och små Antillerna samt Bahamaöarna. Det
växer endast på kuststräckorna och på saltdränkt mark
samt utmärker sig väl genom en vacker löfkrona och
den täcka gulgröna färgen på sina runda frukter, som
prydas af en liflig rodnad, men har alldeles ingenting
af den tjusande blomsterskrud, som vi minnas från den
bekanta operadekorationen. Äfven är den dödande verkan
af dess ångor och mycket annat, som man berättar
om det samma, blott dikter. Manzanilloträdet är
visserligen en storartad giftproducent, men giftet
ligger blott i den skarpa hvita mjölksaften,
hvaraf fruktköttet, blad och bark äro uppfylda
och som, anbragt på huden, förorsakar blåsor och
svåra bölder. Vid trädets fällande iakttaga derför
infödingarna, för att ej träffas af den utsprutande
saften, det försigtighetsmåttet att förut genom rundt
omkring uppstaplad och antänd ved torka stammen. För
öfrigt skola manzanillopreparat ha lemnat goda
resultat som medel mot den i de tropiska länderna så
förfärliga elephantiasis.
Den giftiga beståndsdelen, det egentligt verksamma
hos många af giftväxterna har det lyckats kemin att
påvisa och särskildt framställa. Märkvärdigt är,
att ganska många växtarter innehålla hvar sitt olika
sammansatta giftämne, medan å andra sidan samma
förening åter hos flera växtarter uppträder som en
gemensam beståndsdel. De flesta af de organiska
gifterna höra till de organiska basernas talrika
klass, hvaraf vi redan vid betraktandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
