Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De förändringar, köttet genom olika beredningssätt undergår - Truppers förplägning i fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är först på den senare tiden, konserveringen ej
blott af kött, utan äfven af lifsmedel i allmänhet
syselsatt vetenskapen och tekniken. Dertill ha i
väsentlig mån bidragit de lättade samfärdselsförhållandena,
hvilkas utjemnande inverkan gör det möjligt att till
billigt pris fylla bristen å en trakt med öfverflödet i
en annan. Så t. ex. utvisa de engelska patentlistorna, att
i England under det sista tiotalet af 17:e århundradet
blott uttogs ett enda patent, som afser detta ämne; under
18:e århundradet uttogos 3, under tiden från 1801–1855
deremot uppgick antalet dylika patent till 117, medan
under de senaste 18 åren deras antal blifvit legio.
I Schweiz och andra länder, der boskapsskötseln utgör
en hufvudnäring, har man börjat koncentrera mjölken
derigenom, att man med luftpumpens tillhjelp
utdrifver största delen af hennes vattenhalt
och genom en tillsats af socker ökar hennes
hållbarhet. I detta skick kommer mjölken i handeln i
väl tillödda bleckdosor, hvari hon länge bibehåller
sig fullkomligt frisk. På kusterna af fiskrika haf
har man utom de gamla förfaringssätten, saltning och
rökning, äfven börjat använda konservering i lufttätt
tillslutna bleckkärl, hvarigenom det blir möjligt
för befolkningen djupt in i fastländerna att komma i
åtnjutande af färska hafsalster, hvarom de förut ej
kunnat göra sig någon föreställning.
En alldeles särskild betydelse har dessutom
födoämnenas konservering för truppers förplägning
i fält. De erfarenheter, som i detta hänseende
gjordes åren 1870–71, ha på det tydligaste ådagalagt,
att det hittills brukliga provianteringssättet alls
icke motsvarar den hastighet, hvarmed trupprörelserna
nu mera ske.
Som bekant, har hittills varit sed, att folket
i de ockuperade trakterna mot kontant betalning
eller anvisningar lemnat de fiendtliga härarna, så
mycket af deras förnödenheter, det möjligen kunnat,
medan reqvisitionssystemet, såsom stridande mot
våra dagars politiska och humana åskådningssätt,
endast i nödfall användes. Men då förplägningen af så
oerhörda truppmassor, som nutidens krigföring sätter i
rörelse, kräfver ofantliga mängder födoämnen, skall
befolkningen äfven med bästa vilja endast sällan,
och äfven då blott ofullständigt och för en kort tid,
kunna tillfredsställa behofven. Det felande måste i
alla fall hemtas från det bakom liggande vänskapliga
landet. Förr, då truppernas framryckande var
ojemförligt långsammare, hade detta provianteringssätt
visserligen redan sina svårigheter, om de också ej
voro af samma betydenhet som i våra dagar. Enligt
sakens natur bestå nämligen de levererade födoämnena
hufvudsakligen af bröd och kött, oberäknadt fodret för
hästarna. Köttet, i form af nötboskap och fårhjordar,
drifves efter härarna, medan brödet, hafren och andra
sädesslag komma efter på transportvagnar.
Medan förr boskapshjordarna och vagnkolonnerna kunde
i det närmaste hålla jemna steg med de marscherande
armékårerna, och de senare, såsom fåtaligare, lättare
kunde i nödfall sjelfva från det genomtågade området
förse sig med hvad de behöfde, har nu mera, sedan
jernvägarna börjat användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
