Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De förändringar, köttet genom olika beredningssätt undergår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tillintetgöra de lägre organismer (infusorier,
svampfrön), som i otaliga massor sväfva omkring
öfver allt i luften och ligga i fejd med de högre
organismerna, hvilka de angripa så väl under lefvande
tillstånd (när förhållandena härför blifva gynsamma,
t. ex. när lifsverksamheten i sin helhet eller i någon
del blifvit störd) som efter döden, då benägenheten
för omsättning är ännu större och elementardelarna i
organismen komma att lyda under helt andra lagar än
dem, af hvilka de styrdes under lifvet.
Att finna medel att bekämpa och tillintetgöra dessa
fiendtliga inflytelser är derför det förnämsta
vilkoret för konserveringen. Den appertska metoden
uppfyller detta vilkor, men endast med stor kostnad
och mycket besvär. Vida billigare och användbarare
är det af en svensk, hr Henrik Gahn, uppfunna
förfaringssättet. Efter fleråriga försök lyckades
han 1867 finna ett ämne, borsyran, som visade sig
ega en starkt konserverande förmåga, på samma gång
det uppfylde de öfriga för ett konserveringsämne
nödvändiga vilkoren att vara för menniskokroppen
oskadligt och sakna lukt och smak. På användningen
af detta ämne dels ensamt, dels i förening med några
andra tillsatser erhöll han 1868 patent och anlade
i Upsala en fabrik, som årligen förbrukar omkring
25 000 skålpund borsyra. Det på detta sätt erhållna
konserveringsämnet kallade han enkelt och dubbelt
aseptin. Det senare användes till konservering af
rått kött, fisk o. d. För en kortare tid, t. ex. 2
à 3 veckor, sker konserveringen sålunda, att köttet
öfver hela ytan noggrant ingnides med aseptinet,
hvaraf användas 3 ort på hvarje skålpund kött; för
längre tid deremot bör köttet nedpackas i ett kärl,
helst af trä, och behandlas så, att för hvarje pund
kött användas 120 ort aseptin, upplöst i en kanna
vatten, hvilken lösning kokhet hälles öfver köttet,
hvarefter en tyngd lägges ofvanpå, på det att laken
må väl stå öfver det samma.
Det förra eller enkla aseptinet användes till
konservering ej blott af smör, mjölk o. d., utan
äfven af kokt kött eller kötträtter, kokt fisk,
hummer m. m. Man förfar dervid sålunda: sedan man före
kokningen uppvägt det ämne, som skall konserveras,
för att kunna beräkna den mängd aseptin, som bör
användas, upplöser man efter fullbordad kokning
aseptinet i det ännu heta spadet, hvilket, i
synnerhet vid konservering för flera veckor, bör
vara så rikligt, att det fullt betäcker det kokta
fasta ämnet.
Andra förfaringssätt vid köttkonservering gå ut
på att hindra den atmosferiska luftens tillträde
till köttets inre delar. I Frankrike har man för
detta ändamål under 10–20 minuter utsatt kött för
inverkan af svafvelsyrlighetsångor, hvilka göra de
yttre delarna af köttet mindre benägna för
förskämning, på samma gång de äfven derigenom
konservera de inre, och slutligen med en pensel
gifvit det ett fernissöfverdrag, bestående af en
med melass försatt lösning af ägghvita och
altearotsextrakt. Ännu fullständigare torde dock
ett tunt öfverdrag af i kolsvafla löst kautsju
eller guttaperka utestänga luften. Redan de gamla
egypterna begagnade sig vid konserveringen af
sina lik, såsom mumierna bevisa, af lärftslindor,
dränkta i kådor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
