Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Såpa - Olje- och hartstvåler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskild uppgift för tvålfabrikanten. Hon är ej
förenad med särdeles stora svårigheter. Man inkokar
med kalilut, som ej behöfver vara fullständigt
kaustiserad, hufvudsakligen oljor eller trän med
eller utan tillsats af talg och palmolja. Såpans
färg och lukt bero af råämnena. Af hampolja erhålles
grönsåpa; svart såpa är, liksom mången grönsåpa,
färgad. Transåpan förråder sitt ursprung genom
lukten. Råämnenas sammankokning är en enkel operation;
man företager ingen saltning, emedan man derigenom
skulle erhålla tvål.
Olje- och hartstvåler. Palmolja, hemtad af oljpalmens
frukt, förarbetas i synnerhet i England, i stor
mängd till tvål så väl för sig ensam som i blandning
med harts och feta ämnen. Palmoljan ger med lätthet
tvål, som, om han beredes af rå olja, är gulaktig
och något genomskinande. Om oljan blekes, innan
hon förarbetas, blir dock tvålen hvit och ganska lik
talgtvål. Kokosoljan förhåller sig vid kokning med lut
på ett annat sätt än talg och andra fettslag. Medan
de senare ej gifva tvål med stark lut, erfordrar
kokosoljan just en sådan samt ger, om hon uppvärmes
dermed, tvål helt plötsligt, utan att någon oklar
hvit massa först uppstår. Kokosoljetvål är löslig i
salthaltigt vatten, och derför användes ej saltning
vid hans beredning; man bringar fast mer hela massan
med glycerin och vatten i formar, der hon inom kort
stelnar och antar en betydlig grad af hårdhet. Som
vi förut sett, förmår kokosoljan andra feta ämnen,
med hvilka hon blandas, att visa ett likartadt
förhållande, och den nutida industrin gör sig denna
egenskap till godo.
I Sydeuropa användes likaledes en olja ur växtriket,
bomolja, till beredning af tvål. Det alkali, som der
användes till tvålkokning, är sedan gammalt soda,
ty redan innan man lärde känna konsten att bereda
soda af koksalt, begagnade man askan efter hafsväxter,
hvilken under namnen barilla, kelp o. s. v. var en af
kolsyradt natron bestående handelsvara. Tillverkningen
af oljetvål drifves i stor skala i de sydliga
länderna; beviset härför lemna de sedan lång tid
i Marseille och Venezia tillverkade samt öfver
hela verlden spridda tvålsorterna. Redan i 12:e
århundradet skola, enligt franska författare, stora
tvålfabriker funnits i den först nämda staden. Man
begagnade först vegetabilisk soda, som i trakten
af Arles bereddes genom förbränning af hafsväxter,
tills den allt jemt stigande förbrukningen af tvål i
olika industrigrenar fordrade en större tillverkning,
för hvilken man måste anskaffa råämnen från Spanien,
Italien och levanten. Emellertid hade den venezianska
republikens vakna köpmän i 15:e århundradet infört
den inbringande industrin i sitt eget land samt,
då hon gynnades så väl genom tillgång på råämnen som
genom stor afsättning, bragt henne till en blomstrande
utveckling. Den venezianska tvålen bibehåller än i
dag det rop, han då förvärfvade. Marseille måste
göra stora ansträngningar för att återvinna sitt
försprång, så mycket mer som den franska regeringen
vidtog mått och steg, som lade hinder i vägen för
den industriela verksamheten. Så erhöll t. ex. under
Ludvig XIV en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
