Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olje- och hartstvåler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rigat uteslutande privilegium på tillverkning af
alla slags tvål under tjugu år. De öfriga fabrikerna
fingo visserligen fortfarande utöfva sin verksamhet,
men med vilkor att antalet af deras tvålkittlar
ej ökades samt att de till ett faststäldt pris
aflemnade sitt fabrikat till Rigats magasin. För
öfrigt hade monopolinnehafvaren andra personliga
fördelar. Detta privilegium framkallade helt naturligt
en storm af opposition, som slutligen efter några år
gjorde Rigat hans patent förlustig. Andra orimliga
förordningar hade afseende på det rent tekniska i
fabrikationen, på tiden, hvarunder hon var tillåten,
råämnena o. s. v. Förfalskningar blefvo följden,
och marseilletvålens anseende led så mycket deraf,
att Napoleon 1811 utgaf ett dekret, enligt hvilket
hvarje fabrikant måste förse sina varor med stämplar,
som utvisade, om varan vore gjord af bomolja, talg,
fett o. s. v.
Från införandet af konstgjord soda daterar sig
i Marseilles tvålfabrikation användningen af
vallmoolja, som blef nödvändig för att motverka
den hårdhet, den af konstgjord soda beredda tvålen
hade. Dessförinnan hade man uteslutande begagnat
olivolja, sedan tillkommo andra oljor. Många fabriker,
hvilka endast lemna varor af prima godhet, förarbeta
ännu blott olivolja med tillsats af sesam- eller af
jordnötolja. Antalet tvålfabriker i Marseille 1811
var 83, år 1820 uppgick det till 88, men 1866 blott
till 52. Det oaktadt hade tillverkningen, som 1820
utgjort 82 till 94 millioner skålpund, 1866 stigit
till 130 millioner. Förminskningen i fabrikernas
antal var väsentligen en följd deraf, att flera smärre
anläggningar sammanslogos till några få större. Oljans
saponifikation (förvandling till tvål) försiggår
långsamt samt erfordrar upprepad saltning, hvilket
sker medelst en stark koksalthaltig sodalösning. På
senare tider har man på flera ställen börjat till
tvålberedning använda linolja, vallmoolja, sesamolja
och bomullsfröolja.
Användningen af hartser till tvålberedning grundar sig
derpå, att dessa ämnen förhålla sig som svaga syror
och utan svårighet låta förena sig med alkalier. Dock
kan hartstvål ej begagnas enbart, emedan han är en
seg, slemmig massa, hvilken endast med svårighet
kan uttorkas. I s. k. gul hartstvål ingår derför
harts endast i mindre mängd; det öfriga utgöres af
talg eller palmolja. Beredningssättet för hartstvål
är i hufvudsak det samma som för andra tvålslag;
man plägar endast förarbeta hartset och fettslagen
särskildt och sedan sammanblanda alstren. Tvålens
afkylning sker helst i formar af jern.
För toaletten användes, som bekant, transparenttvål,
hvars beredningssätt uppfans i England och länge
hölls hemligt. Han beredes derigenom, att tvål
af talg löses i sprit och lösningen afdunstas och
torkas. Man blandar i en distilleringspanna af koppar
den i tunna spån skurna tvålen med sprit, uppvärmer
lindrigt samt afdistillerar 1/3 af spriten. Återstoden
lemnas i retorten, der han stelnar till en massa,
som i början är oklar, men efter flera veckor, då
spriten afdunstat, erhåller nödig genomskinlighet.
För bedömandet af tvålsorters kemiska sammansättning
meddela vi följande jemförande sammanställning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
