Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntidens förkärlek för vällukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behag, som hos de gamla, åtminstone hos grekerna,
äfven i deras utsväfningar tilltalar oss.
Från denna period skall också namnet pomada
härstamma; det skall vara härledt från den egendomliga
beredningen af denna toalettartikel. Lukten af skämda
äplen var nämligen en tid mycket omtyckt, och for
att dermed parfymera sig ref man i detta tillstånd
öfvergången frukt tillsammans med kryddnejlikor,
kanel och fett, hvarefter håret insmordes med denna
blandning. Begäret att förvåna med något nytt, att
erbjuda modet nya omvexlingar, var under tider sådana
som Ludvig XV:s kanske ännu större än i våra dagar,
och då vi betänka, att en mängd af våra luktämnen har
ett långt mindre aptitligt ursprung än rutten frukt,
skola vi säkerligen ej neka äldre tiders bemödanden
i denna väg det afseende, de förtjena. Det kan med
skäl förundra oss, att mysk och dylika parfymer ej
alltid ansetts nog kraftiga och att man i deras ställe
föredragit sådana odörer som den af dyfvelsträck
(asa foetida); men då följderna af synder inom den
»luktande konsten» endast drabba deras egna upphofsman
och efterverlden ej behöfver lida deraf, såsom af
förvända skapelser inom måleriet eller bygnadskonsten,
hvarför skulle vi då låta det förgångna sticka oss
i näsan?
I våra dagar står parfymerikonsten, åtminstone
hvad hennes medel beträffar, på en mycket högre
ståndpunkt än förr, och härför har hon att tacka å
ena sidan den stora mängden nyupptäckta naturalster
och å den andra de ej mindre mångfaldiga alster,
kemisten på konstgjord väg framställer. Det oaktadt
är man henne ej nu mera lika bevågen som fordom,
och hon fyller ej heller längre ett så allmänt behof
som då. Tobak och andra njutningsmedel ha inkräktat
på hennes område, och det vill till och med nästan
synas, som om dessa kraftiga ämnen skulle vara saker
till en demoralisering af våra luktorgan. Så mycket
är åtminstone säkert, att näsan ej på motsvarande
sätt deltagit i den förfining, som öga, öra och tunga
undergått. Vi se bättre, ega de finaste apparater för
optiska iakttagelser, och de tecknande konsterna med
sitt perspektiv, sina stereoskop o. s. v. äro bevis
på ett förståndigare seende; det medvetna hörandet
har äfven blifvit mera utbildadt, såsom tonskalans
utveckling, hvilken de gamla ej kände i hennes nu
varande fullkomlighet, bevisar. Smaken kan visserligen
ej uppvisa ett så allmänt framåtskridande; men om
han också står mycket lägre än de båda först nämda
sinnena, visar dock en jemförelse mellan nu och förr,
att långt finare njutningar trädt i stället för de
vidunderliga utsväfningar, som förekommo i Rom,
eller det vämjeliga slukande af stora massor,
hvarom vi från medeltiden höra berättas. Näsan
allena tyckes ha förblifvit styfbarn. Är nu detta
väl en följd deraf, att menniskan mera riktat sin
bildande uppmärksamhet på de högre sinnena, eller att
luktsinnet öfver hufvud visat sig oåtkomligt för en
framåtskridande uppfostringsmetod? Vi torde befinnas
mera benägna att antaga det förra vara fallet och
deri se ett vackert bevis för den högre riktningen
af mensklighetens utveckling. Men om vi också ej
vilja ställa parfymerikonsten, d. v. s. konsten att
sammansätta vällukter, i jembredd med t. ex. musiken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
