Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De eteriska oljorna - Framställningssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men äfven rötterna och veden äro ofta genomträngda
deraf. Kaneloljan erhålles företrädesvis ur
kanelträdets bark; cederträdet har en egendomlig olja
att tacka för sin angenäma lukt, och det samma är
äfven förhållandet med träet af de flesta pinusarter,
hvarur man bereder terpentinolja. Sandelträ skattas
i följd af samma egenskap högt, och i det nu mera
till solfjädrar o. d. i stor mängd förarbetade
violträet är likaledes en eterisk olja orsaken till
vällukten. Ingefära och valeriana ha välluktande
rötter, hvarur olja beredes, och sålunda ges det
knapt någon del hos den ena eller andra växten,
hvarutur ej något luktämne kan utdragas. Sparsammast
förekomma de i unga grenar och skott, ymnigast i de
äldre delarna, som ej längre taga en så kraftig del
i växtens lifsverksamhet och på visst sätt tjena till
förvaringsrum för dessa, afsöndringar; ty de eteriska
oljorna synas ej i organismerna undergå någon vidare
för näringsprocessen nödvändig förvandling.
Framställningssätt. Vissa delar af växten äro,
såsom nyss nämdes, så rika på eteriska oljor, att
man blott behöfver såra den yttre barken för att få
dem att framsippra. De välluktande kådorna, äfvensom
terpentin, erhållas på detta enkla sätt. Ur andra
växtdelar utpressas oljan genom användande af starkt
tryck, hvarigenom de oljan inneslutande cellerna
krossas. På detta sätt behandlas de färska skalen
af citroner och dermed beslägtade frukter. Men då
oljan i de för handen varande växtdelarna ej finnes
i större mängd, eller då dessa äro mycket dyrbara,
så att man måste, om möjligt, söka tillvarataga hela
oljhalten, använder man andra förfaringssätt. Man
begagnar då extraktion med alkohol, feta ämnen,
oljor och andra vätskor, hvari de eteriska oljorna
lösas; men oftast begagnar man sig af de eteriska
ämnenas stora flygtighet och afskiljer dem genom
distillering med vattenånga. Till denna process kan
användas en vanlig distilleringspanna, som inuti är
försedd med en silbotten. På denna läggas blommorna,
frukterna och dylikt, medan vattnet intager det
derunder befintliga rummet. Då vattnet kokar upp,
for ångan den af värmet ännu hastigare fördunstade
flygtiga oljan öfver i förlaget, der genom förtätning
af de båda ämnena en vattenaktig vätska afsätter sig,
hvilken af de små, deri sväfvande oljdropparna synes
mjölkartadt grumlig. Får hon stå litet, afskiljas de
senare; oljan, som är lättare, samlar sig ofvanpå och
kan aftagas. Önskar man fullständigt befria oljan från
hennes vattenhalt, distilleras hon å nyo i en särskild
apparat. Ofta sker distillering med ånga af högre
tryck, d. v. s. man utvecklar sådan ånga i en särskild
ångpanna och låter henne genom ett rör inströmma
mellan de båda bottnarna i distilleringspannan,
som ej innehåller något vatten. En mycket god
distilleringsapparat visar fig. 157. Genom röret
AA strömmar ångan mellan de dubbla bottnarna in i
distilleringspannan, der de oljhaltiga växtdelarna
och vattnet befinna sig. En omröringsapparat håller
blandningen i ständig rörelse. De gasformiga delarna
gå ur hatten genom röret B in i kylapparaten C,
hvars konstruktion vi redan förut lärt känna. Vid
R afflyter det förtätade, oljhaltiga vattnet, och i
kärlet E skiljes oljan från vattnet. Vattnet (i vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
