Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika lysämnens värde - Lysande och icke lysande lågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket mera som vår tid på detta område gjort så
betydande framsteg, att de öfverträffa dem, som förut
gjorts under årtusenden.
De lampor, som ännu i förlidet århundrade voro
oumbärliga husgeråd, skilja sig från dem, som
uppgräfvas ur Pompejis ruiner, endast derigenom, att
de hade en mera smaklös form. Till sin inrättning, som
är den möjligast enkla, voro de alldeles likartade. De
mest bildade kulturfolk blygdes ej att begagna samma
slags lampor som polartrakternas invånare.
I dess vidsträcktaste bemärkelse förstå vi med ordet
lampa ej blott de apparater, i hvilka vi förbränna
vissa ämnen för att erhålla ljuset från deras låga,
utan äfven sådana, i hvilka ljusutvecklingen har en
helt annan orsak än förbränningen, t. ex. elektriska
lampor, samt slutligen sådana, medelst hvilka man vid
förbränningen önskar mera begagna värmet än ljuset. De
senare falla äfven inom kretsen för vår betraktelse,
då deras inrättning stöder sig på samma grunder som
lampor för belysning.
Ett betydligt inflytande på lampans inrättning utöfvar
beskaffenheten af det lysämne, man vill använda. Flera
af dessa ämnen äro af så eldfängd art, att de
med lätthet kunna tändas samt fortfarande hållas
brinnande; men deras stora flygtighet, som ännu mer
ökas genom det vid förbränningen alstrade värmet, gör,
att allt för betydande mängder förbrännas, hvartill
syre ej kan lika hastigt anskaffas. Förbränningen
af dylika lysämnen fordrar på lamporna särskilda
inrättningar, hvarigenom lufttillträdet ökas
och det rätta förhållandet mellan brännämne och
syre åstadkommes. Terpentinoljan är ett exempel på
dylika ämnen. Andra åter, såsom ricinoljan, äro mera
svårförbränneliga och fordra, att förbrännings värmet
qvarhålles, så att motsvarande mängder lysämne allt
jemt förvandlas i bränbara gaser.
Förbränningens teori och förklaringen af lågans
natur härstamma redan från förra århundradet,
men det är dock först vår tid, som för belysningen
praktiskt användt den vetenskapliga forskningens
resultat. Ej nog med att gaslysningen deri funnit en
säker och orubblig grund; många andra för belysningen
intressanta uppgifter ha äfven derigenom blifvit
lösta samt frågor af stor praktisk vigt besvarade.
Lysande och icke lysande lågor. Man fann mycket snart,
att orsaken till, att vissa lågor lysa med större
klarhet än andra, beror af den mängd fasta delar, som
inuti lågan komma i glödgning, innan de fullständigt
förbrännas. Alla de gaser, som vid förbränningen ej
afsöndra dylika fasta delar, lysa alls icke eller
endast föga. Sådana gaser deremot, hvilka i följd af
de sönderdelningsprocesser, som föregå förbränningen,
afsöndra flera fasta smådelar, än i lågans yttre
omkrets kunna förbrännas, lysa visserligen, men deras
lyskraft inskränkes betydligt af detta öfverskott. Ty
då den omgifvande luftens syre ej räcker till att
förbränna dessa fasta ämnen, i samma mån de bildas, är
äfven den alstrade värmemängden otillräcklig att försätta
alla dessa delar i liflig glödgning. En del af dem
utträder oförbränd ur lågan och minskar hennes klarhet.
Uppkomsten af sot, som vanligen är förenad med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
