Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysande och icke lysande lågor - Lamporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rödaktigt sken hos lågan, är ett exempel på det sagda,
ty sot är ingenting annat än oförbrändt kol. Å andra
sidan kan en kolhaltig gas förbrännas så fullständigt
att den för frambringande af en lysande låga
nödvändiga afsöndringen af kol ej eger rum. Kolet
förenas då med syret, innan det afsöndras i fast
form. Dylika lågor lysa ej. Det rätta förhållandet
ligger midt emellan dessa ytterligheter.
Om vi jemföra lågorna af vätgas och terpentinolja
med hvarandra, ha vi de begge ytterligheterna framför
oss. Vätet kan ej ytterligare sönderdelas och derför
ej heller afsöndra några fasta beståndsdelar. Oaktadt
vätgasen vid afsöndringen utvecklar en betydande
hetta, lyser likväl ej vätgaslågan. Terpentinoljan,
som är rik på kol och dessutom mycket flygtig, finner
under vanliga fall ej tillräckligt syre i luften för
fullständig förbränning af kolet, i samma mån som
oljan antager gasform. Lågan blir derför svag och
kan endast vid tillräcklig tillgång på syre utveckla
hela sin lyskraft. Vi kunna häraf lära, att den
lätthet, hvarmed ett bränbart ämne vid upphettning
förflygtigas, kan utöfva stort inflytande på lågans
lyskraft samt att denna egenskap måste ej mindre än
den kemiska sammansättningen tagas med i beräkning.
Spritlågan är äfven föga lysande. Ehuru sprit
innehåller kol, afsöndras dock ej detta i fast form,
utan förbrinner, så att spritlågan är föga mera
lysande än vätgaslågan. Men en dylik ej lysande
låga kan, om hon utvecklar en tillräcklig hetta,
göras lysande, om man uppblandar det brinnande ämnet
med någon kropp, som vid upphettning sönderdelas och
dervid afsöndrar kol eller någon annan fint fördelad
kropp, som kan komma i glödgning. Ett sådant ämne
ha vi lärt känna i terpentinoljan. Samma egenskap
ha de öfriga eteriska oljorna, och en blandning i
riktiga förhållanden af sprit och eteriska oljor måste
derför vid förbränning gifva en klart lysande låga,
hvars ljusstyrka man genom tillsats af olja kan efter
behag öka.
Man har försökt göra sig till godo dessa förhållanden,
och en mängd flytande lysämnen, som uppträdt i
marknaden under de olika namnen kamfin, gaseter,
flytande gas o. s. v., äro ingenting annat än
blandningar af sprit och terpentin och blott genom
de olika mängderna af beståndsdelarna, stundom
ej ens derigenom, skilda från hvarandra. Man valde
terpentinoljan för hennes billiga pris, men hade lika
väl kunnat välja rosenolja eller citronolja och skulle
dermed uppnått samma resultat. Man åsyftade ju endast
att genom blandning af två hvar för sig som lysämnen
odugliga vätskor skaffa sig ett tredje ändamålsenligt
lysämne. Vid gasbelysningen har man, såsom vi längre
fram skola se, ofta begagnat sig af möjligheten att
förbättra allt för kolrika gaser genom uppblandning
medf icke lysande och tvärtom. Dock måste vi, innan
vi inlåta oss på detta ämne, litet närmare betrakta
Lamporna. Antingen man med en lampa vill frambringa
ljus eller värme, måste man taga flera förhållanden
i betraktande. Brännämnet måste med lätthet och
likformigt kunna komma till härden för förbränningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
