Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika slag af lampor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och v. Genom s inpressas oljan i rummet I, medan
genom v ur oljhuset i rummet IV insuges jemnt så
mycket olja, som från rummet I tryckes till det
lodräta röret. Då kolfven rör sig från venster
till höger, inträffar motsatsen: ventilerna s och v
tillslutas, men t och u öppnas. Genom u inträder en ny
mängd olja, och genom t pressas en motsvarande mängd
in i rummet I, hvarifrån hon ledes till veken. Lagar
man nu så, att den oljmängd, som erfordras för
att ersätta den förbrända, jemnt pressas in uti
det upprätta röret, hvilket utan svårighet låter
sig göra, kan man åstadkomma en likformigt lysande
låga. Någon olägenhet af skugga från oljhuset kan ej
uppstå, emedan så väl detta som urverket är beläget
i lampans fot.
Tvifvelsutan skulle carcellamporna fått en större
spridning, om ej deras dyrhet äfvensom de
reparationer af urverket, hvilka tid efter annan
äro behöfliga, motverkat deras allmänna begagnande.
Dessa lampor ha alltid varit ett slags lyxartiklar
och hade nästan helt och hållet fallit i glömska,
då moderatörlamporna, uppfunna 1837 af Franchot,
kommo i bruk. På dessa lampor är oljhuset äfven
inneslutet i lampans fot, men oljan pressas upp till
veken, icke genom ett urverk, utan genom en fjäder,
som trycker kolfven långsamt nedåt samt derigenom
pressar upp oljan till hylsan, hvari veken är fäst.
Fig. 173 visar en moderatörlampa i genomskärning,
och hennes inrättning kan lätt fattas, då man vet,
att a är oljhuset, som upptill afsmalnar till en
trängre hals, hvilken uppbär ett trattformigt kärl,
hvarigenom oljhusets fyllande underlättas.
Den af fast läder gjorda kolfven b sluter med
sin nedböjda kant lufttätt till oljhusets botten.
Han uppbär kuggstången c, som genom ett kugghjul
kan flyttas upp och ned, hvarvid det upp- och
nedåt rörliga oljröret medföljer. Det senare,
hvars inrättning ses af den vidfogade figuren,
mynnar nedtill ut i oljan. Häller man nu oljan
genom det trattformiga kärlet, intager hon, så
vida fjädern ej är spänd, rummet ofvan kolfven;
men drages kolfven uppåt, tränger oljan in under dess
kant och samlas under kolfven. Tryckes nu kolfven
nedåt af fjädern, hvilken rörelse hindras och regleras
genom friktionen vid skrufven d, som kringvrides af
kuggstången c, pressas först luft, så länge sådan
finnes under kolfven, upp i oljröret; men sedan
rörets nedre mynning kommit i beröring med
oljan, drifves denna uppåt. Öfverflödig olja, som
ej förbrännes, rinner utefter rörets yttre sidor ned
i oljhuset och samlas utomkring kolfven samt kan,
om kolfven höjes, å nyo pressas upp till veken.
Brännaren på moderatörlampan har samma inrättning
som på carcellampan; han är nämligen, som på de
argandska, inrättad för dubbelt luftdrag och försedd
med ett förträngdt glas.
Fig. 174. Brännare på en petroleumlampa.
Sedan på de senaste åren sådana brännmaterial
som fotogen, bergolja, kamfin och träolja, hvilka
äro flygtiga samt med lätthet uppsugas af veken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
