Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 338 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gasometern - Gasledningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att gifva taket stadga; 3 är vattnet, hvari gasometern
nedsänkes, 4 röret, hvarigenom gasen inträder i klockan,
och 5 det rör, hvarigenom han ledes ut ur henne.

Vanligen är midt på klockans tak fäst en kedja,
som först går uppåt och sedan åt sidan öfver ett par
rullar. Genom att hänga tyngder på denna kedja kan man
reglera gastrycket i klockan, ty ju mindre mottrycket
är, desto mera inverkar klockans tyngd på gasen samt
genom denna på vattnet, som pressas ut och stiger
utanför klockan. Man kan sålunda bestämma gasens tryck
genom skilnaden mellan vattenhöjden utanför och inom
klockan och kan derför tala om 1 ½ eller 2 tums
tryck o. s. v. Man öfverbygde förut gasometrarna,
men låter dem nu mera vanligen stå i det fria. Man
har äfven ett annat slags gasometrar, s. k.
teleskopgasometrar, som bestå af flera afdelningar,
hvilka kunna skjutas in i hvarandra såsom rören på en
kikare. I de powelska gasometrarna, som ses t. ex. i
gasverket i La Vilette (fig. 188) i Paris, inledes
gasen, ej såsom i fig. 187 underifrån, utan ofvantill
genom de till höger och venster synliga knäformiga
rörledningarna.


Fig. 189. Regulator.

Ehuru gasometrarna reglera gasens utströmning,
är det dock förenadt med ganska stora svårigheter
att gifva den bortgående gasströmmen en jemn och
likformig hastighet. Detta blir möjligt genom den
af Clegg uppfunna regulatorn (fig. 189). A är en
kista af gjutjern, i hvilken de begge rören D och C,
som leda gasen till och ifrån apparaten, inmynna. I
denna kista är klockan B insänkt, hvars undre kant
står under vatten. I klockan öppna sig de ofvan nämda
rören D och C öfver vattnet. C är upptill täckt af en
genomborrad skifva, i hvars öppning den strutformiga
bleckkäglan F, hvilken med sin spets är upphängd i
klockans tak, kan flyttas upp och ned. Genom denna
bleckkäglas höjande minskas öppningen, hvarigenom
gasen framkommer ur C till klockan B; sänkes
deremot käglan, vidgas öppningen. Vid allt för stark
utströmning af gasen höjes klockan och dermed käglan,
hvarigenom således utströmningsöppningen för gasen blir
mindre. Genom att ofvanpå klockan lägga vigterna G
kan man låta gasens till- och utflöde ske under ett
bestämdt tryck.

Gasledningen. Gasen ledes från klockan till
förbrukningsställena medelst rör af gjutjern.
Visserligen har man föreslagit och användt rör af
bränd lera, glas, trä, som blifvit dränkt i tjära, bly
o. s. v., men man har alltid återkommit till jernrören
såsom de bästa. Stundom plägar man öfverdraga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>