Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gas af ved, torf o. s. v. - Hirzels oljgasapparat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att forsla, hvarför han ej kan täfla med stenkolen.
På samma sätt förhåller det sig med ved. Huru vida
man bör eller icke bör bereda gas af torf och
ved i stället för af stenkol, beror af råämnenas
beskaffenhet och pris.
Veden har vissa fördelar, ty den deraf beredda
gasen utmärker sig genom betydande lyskraft, och
dessutom fordras blott en jemförelsevis kort tid
för gasens beredning. En retort med ved behöfver
ej upphettas längre än 1 till 2 timmar, då deremot
stenkol behöfva en 5 till 7 timmars upphettning. För
öfrigt erhållas som biprodukter vid beredning af
trägas tjära, träättika och träsprit, hvilka ämnen äro
begärliga handelsvaror. Sin egentliga utbildning har
trägasindustrin i synnerhet erhållit genom Pettenkofer
i München. Under hans och Riedingers ledning
inrättade man vid Münchens bangård, i Augsburg
samt några andra städer fabriker för tillverkning
af trägas. Trägas beredes ungefär på samma sätt som
stenkolsgas, dock är gasens rening ej förenad med så
stora svårigheter, emedan antalet föroreningar är vida
mindre och just de ämnen, svafvelväte och ammoniak,
som vid förbränningen frambringa de skadligaste
alstren, ej bildas vid trägasfabrikationen. Dock
uppstå vid beredning af trägas, i synnerhet vid
torfgasberedning, ämnen af en genomträngande lukt,
från hvilka gasen måste noga befrias.
Vill man bereda gas ur oljor, fett eller kåda, kan det
ske på ungefär samma sätt som ur stenkol, dock måste
man, om råämnena äro flytande eller i värme blifva
det, använda vissa särskilda metoder för att bringa
dem i retorterna; ty om man omedelbart skulle fylla
retorterna med dessa ämnen, hvilka, då de sönderdelas,
komma i kokning, skulle man utsätta sig för faran af
öfverkokning. Derför smälter man utanför retorten
fettet eller hartset, hvaraf man vill bereda gas, och
låter det i en tunn stråle flyta in i retorten. Man
har på retortens botten utbredt ett lager kåks, som
uppsuger vätskan och i följd af sin porositet gör,
att hon sönderdelas på en stor yta, hvarigenom en
snabb gasutveckling åstadkommes. Derigenom erhålles
äfven den stora fördelen, att man länge kan hålla
retorterna i oafbruten verksamhet, emedan kåksens
mängd af den icke flygtiga återstoden efter oljans
eller hartsets upphettning ej synnerligt ökas.
Det vatten, hvarmed man vid klädesfabriker tvättar
ull, innehåller fett dels från tvål, dels från
ullens fetthalt. Detta vatten kan, om det blandas
med svafvelsyra och omröres, förarbetas till
gas. Derigenom afskiljas, såsom vi i kapitlet om
såpsjudningen sett, de feta syrorna och samlas på
vätskans yta. Af dessa syror kan man efter förutgången
rening genom kokning med soda bereda tvål samt af
biprodukterna vid de feta syrornas rening lysgas; dock
plägar man för det mesta förarbeta hela massan till
gas, hvarigenom man bespar sig besväret med rening.
Hirzels oljgasapparat. Bland de apparater, hvarmed man
bereder gas af de nämda råämnena, är den af dr Hirzel
i Leipzig konstruerade lämpligast. I Amerika gjorde
man redan 1862 försök att bereda lysgas af bergolja;
men dessa försök utföllo ej synnerligt fördelaktigt,
emedan man uteslutande använde den råa bergoljan. Ett
vida bättre råämne fann man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
