Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaslågor, som brinna med ren syrgas - Gas af ved, torf o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna gas i brännare, försedda med platinatrådar.
Ehuru denna gas ensam brinner med en knapt lysande
låga, frambragte han dock ett starkt sken, då han
förbrändes genom en argandsk brännare och lågan fick
upphetta ett fint platinanät till glödgning. Ett
dylikt belysningssätt har stor likhet med det s. k.
drummondska kalkljuset, som på sin tid väckte ett
stort uppseende. I stället för platinanät och
kalkstift använde man små cylindrar af magnesia samt
slutligen den sällsynta zirkonjorden. Emellertid ha
dessa belysningssätt endast spelat en rol i
tidskriftsliteraturen utan att medföra något egentligt
större framsteg i belysningskonsten.
Deremot synes införandet af ren syrgas såsom
förbränningsmedel för belysning i allmänhet ha
en stor framtid för sig. Syrgasen användes här ej
såsom vid frambringandet af kalkljus, utan för att
göra förbränningen af de vanliga lysämnena, såsom
olja, lysgas o. s. v., lifligare. Man visste länge,
att kroppar förbrinna med vida större glans i ren
syrgas än i vanlig luft, der syret är utspädt med
sin fyrdubbla volym qväfgas. Så länge man ej kände
något medel att för billigt pris bereda ren syrgas,
kunde man dock ej göra detta förhållande praktiskt
fruktbärande. Nu mera har man lärt känna flera
metoder att med ringa kostnad bereda syrgas. Så
har kopparklorur egenskapen att upptaga syre ur
luften och derefter vid upphettning afgifva detta
syre. I Nordamerika användes ett annat förfarande,
som är särdeles ändamålsenligt. Det grundar sig
på det förhållandet, att, om en blandning af
mangansuperoxid (brunsten) och natron upphettas
i en luftström, uppstår mangansyradt natron, som
vid upphettning i en ström vattenånga sönderdelas
i syre, mangansuperoxid och natron. Blandningen af
brunsten och natron upplägges på ett galler i en
liggande cylinder, hvilken upphettas till glödgning,
medan en luftström ledes genom apparaten. Sedan
mangansyradt natron uppstått, stänges kranen till
det rör, hvarigenom luften inleddes i apparaten, och
en annan öppnas för insläppande af vattenånga. Sedan
syreutvecklingen upphört, insläppes luft o. s. v.
Ett annat sätt att bereda syrgas i stort grundar sig
derpå, att svafvelsyra vid hög värmegrad sönderdelar
svafvelsyiiighet och syre. Tessié de Motay har för
ett par år sedan konstruerat en apparat, genom
hvilken syret mättas med flygtiga kolväten (en
lösning af naftalin i petroleumeter eller benzol),
då en gas erhålles, som brinner med starkt ljus. Vid
den philippsska karboxygenbelysningen brännes ett
flygtigt, på kol synnerligt rikt kolväte i lampor
med veke, och syrgasen inledes i lågan, som då blir
starkt lysande och är särdeles passande för belysning
af fyrar.
Gas af ved, torf o. s. v. Om vi hittills nästan
uteslutande talat om stenkolsgas, har detta sin
grund deruti, att den mesta lysgasen beredes af
detta råämne. Emellertid kunna äfven andra ämnen,
såsom brunkol, trä, torf, olja, fett af olika slag,
hartser o. d., användas till samma ändamål, och de
ha ofta visat sig så fördelaktiga, att vi måste med
några ord omnämna dem.
Torf kan endast på de ställen, der han finnes,
användas till gasberedning, emedan han i följd af
sin mycket skrymmande beskaffenhet blir dyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
