Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjära af torf, brunkol och skiffer - Paraffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den råa tjäran renas genom behandling med natronlut
och tvättning med vatten samt behandlas derpå med
koncentrerad svafvelsyra. Svafvelsyran borttvättas,
och genom att blanda de dervid begagnade tvättvattnen
med natron och svafvelsyra erhåller man kreosot. Den
från svafvelsyra befriade tjäran distilleras, då de
först öfverdistillerande oljorna utgöra fotogen och de
derefter erhållna säljas under namnet solarolja. Då
de öfverdistillerande oljorna vid afkylning börja
stelna, uppsamlas de särskildt och förarbetas till
paraffin. För detta ändamål låter man dem stå i en
källare i stora, fyrkantiga jernkistor. Efter ungefär
2 till 4 veckor har paraffinet utkristalliserat, och
den qvarvarande, tjockflytande oljan aftappas genom en
kran i kärlets botten, då glänsande kristallblad af
paraffin qvarstanna. Oljan utsattes för vinterkyla,
då en ny mängd paraffin erhålles. Sedan paraffinet
blifvit skildt från oljan, renas denna genom
distillering, då maskinsmörjolja erhålles. Det råa
paraffinet renas genom behandling med natronlut
och svafvelsyra, gjutes i kakor och pressas, då det
fullständigt skiljes från vidhängande oljor. Stundom
aflägsnar man de senare genom centrifugalmaskin. Äfven
renar man paraffin genom sammansmältning med benzin,
kolsvafla o. d. samt pressar det med hydrauliskt
tryck.
Paraffin är i rent tillstånd ett vaxlikt ämne, som har
stor benägenhet att kristallisera. Namnet, härledt
af de latinska orden parum, föga, och affinis,
slägt, befryndad, har afseende på ämnets indifferenta
natur; ty paraffin är hvarken en syra eller en bas,
samt motstår inverkan af till och med de kraftigaste
kemiska medel. Dess egentliga vigt är 0,877 och dess
smältpunkt ligger emellan 45,5 och 61°. Det innehåller
vid pass 85 procent kol och 15 procent väte och löses
ej af vatten, men deremot med lätthet i eter, benzin
och feta oljor. I följd af sin olöslighet i vatten
har det ingen smak. Det har ej heller någon lukt,
om det är rent. Det brinner med vacker, hvit och
klart lysande låga, som i afseende på klarhet och
styrka liknar gaslågan. Det är denna omständighet,
som föranledt paraffinets användning inom
ljusfabrikationen, hvarom vi redan talat. Oaktadt
dessa egenskaper har paraffinet dock ej blifvit
ett allmänt användt lysämne. Orsaken dertill bör
hufvudsakligen sökas deruti, att man just vid samma
tid, som man lärde känna en fullkomligare metod
att bereda paraffin till så billigt pris, att det
kunde uthärda täflan med öfriga vanliga lysämnen,
i Amerika upptäckte de rika oljkällorna, som lemnade
allmänheten ett ännu billigare lysämne. Vi ha i
tredje bandet redogjort för det sätt, hvarpå man
vinner petroleum. Redan der ha vi anstalt några
jemförelser mellan petroleum och alstren af torr
distillering, hvilkas samband särdeles tydligt
visar sig deruti, att petroleum ofta innehåller så
betydande mängder paraffin, att det till och med
är ett råämne för paraffintillverkningen. Vissa
slag af petroleum äro i följd af sin paraffinhalt
till och med fasta ämnen. Detta är särskildt fallet
t. ex. med ozokeriten, som på åtskilliga ställen i
Moldau och Galizien i centnertunga stycken uppgräfves
ur jorden. Att man af ozokerit, som ej är någonting
annat än paraffin, på de senaste åren tillverkat
vackra ljus, är allmänt bekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
