Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosten - Ugnarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afståndet från bränslelagrets öfre yta till
eldstadstaket vara för stenkol 5 till 6 tum, för
hård ved 9 till 11 tum och för lös ved 14 till 16
tum. Eldstaden är försedd med en lucka, som endast
öppnas, när man skall införa bränsle eller sköta
om elden. Hon bör sluta väl till och för tillfällig
reglering af luftdraget hafva en ventil.
Efter denna återblick på hufvuddelarna af en eldstad
skola vi taga i betraktande de för uppvärmningen af
bostäder vigtigaste slagen af eldstäder.
Ugnarna. Man har sådana af mycket olika
bygnad. Hufvudländamålet, att meddela luften i
rummet det af ugnens sidoväggar upptagna värmet,
är bestämmande för materialet. Goda värmeledare
upphettas hastigt, men bibehålla ej länge värmet,
medan dåliga värmeledare fördela samma verkan på en
längre tid. Enligt sakens natur har man i afseende
på materialet för ugnarna ej mycket att välja på;
lera och jern, det senare en god, den förra en dålig
värmeledare, komma här hufvudsakligen i fråga och
äro lämpligast allt efter det syfte, man med ugnen
vill vinna. Man använder ugnar af endast lera eller
endast jern eller af dels jern, dels lera.
Allt efter det sätt, hvarpå brännmaterialet tillföres,
ges det ugnar, afsedda för bränslets införande
efter korta mellantider, samt ugnar, der man på en
gång inför bränslet för en längre tid, t. ex. en
dag. Slutligen ha vi i afseende på sättet för värmets
meddelande att skilja mellan värmestrålnings-,
luftcirkulations- och luftvexlingsugnar. Dessa slag
ha för särskilda fall blifvit på olika sätt förenade
med hvarandra, och man har sålunda erhållit en stor
mängd olika ugnsinrättningar. Men innan vi betrakta
dessa hvar för sig, torde det vara lämpligt att något
uppehålla oss vid ugnens verkningssätt.
Fig. 206. Det inre af en jernugn.
Hos Spiseln är lågans omedelbara strålning hufvudsak,
här deremot endast bisak. Hon är visserligen ej
utan inflytande, men här är det förnämligast luftens
uppvärmning vid ugnsytan, som är af vigt. Derigenom,
att den närmast ugnen varande luften upptager värme,
utvidgar hon sig, blir specifikt lättare och bortgår
i följd deraf, så att kall, tung luft i stället
tillströmmar. På detta sätt uppstår en oafbruten
cirkulation, som åstadkommer en småningom skeende
och åtminstone på lika höjd likformig uppvärmning
hos luften i rummet. Någon ojemnhet i temperaturen
gör sig likväl alltid märkbar, i synnerhet sedan
ugnen ej längre är varm; den kallare luften finnes
vid golfvet, den varmare vid taket. Man måste
derför söka så fullständigt som möjligt upptaga
det vid förbränningen utvecklade värmet, så att
förbränningsalstren ej komma hetare till skorstenen,
än som för draget är nödvändigt, samt vidare meddela
den omgifvande luften det af ugnen upptagna värmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
