Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 364 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skorstenen - Rosten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ändamål mera sammansatta anordningar, som det
likväl skulle bli för vidlyftigt att här beskrifva.

Rosten är en annan vigtig del af en eldstad. Han utgör
ett genombrutet underlag af jern, hvarpå bränslet
anbringas och som genom mellanrummen framsläpper den
atmosferiska luften. Då ved användes som bränsle,
begagnar man oftast ej rost, men han är alltid af
nytta. För stenkol och kåks är rosten oundgänglig. I
en eldstad, der man söker med minsta uppoffring
af bränsle erhålla största värme, bör en god rost
ej saknas.

Andamålet med rosten är att bringa den syrehaltiga
luften i så innerlig beröring som möjligt
med brännmaterialet och sålunda åstadkomma en
fullständig förbränning. Rosten bör derför
gifva luften fri genomgång utan att låta bränslet
nedfalla. För olika eldstäder och brännmaterial har
man försökt en mängd olika rostinrättningar. Detta
gäller i synnerhet för ångpanneldstäder, för hvilka
denna fråga också är af synnerlig vigt. Men äfven
för vanliga eldstäder har man uppfunnit förbättrade
rostar. En af de ändamålsenligaste och minst kostsamma
torde vara den af Ingeniör Scholl i
Berlin konstruerade, hvars anordning fig. 205
visar. Han utgöres, liksom andra rostar, af parallelt
bredvid hvarandra lagda jernstänger med qvadratisk
eller triangulär genomskärning och förenade medelst
en fyrkantig ram. Framtill står rostytan nära 2
tum öfver eldstadsbottnen, men sänker sig något
bakåt samt begränsas der af den s. k. eldbryggan,
som hindrar bränslet att nedfalla. Sedan elden
blifvit tänd, slutes den öfver rosten varande
delen af eldstadsrummet, och all luft tvingas
att stryka genom brännmaterialet.


Fig. 205. Scholls ungnsrost.

På de vanlig rostarna till spislar och ugnar går draget vanligen
upp omedelbart bakom luckan, hvarigenom det längre
bort liggande bränslet endast ofullständigt kommer i
beröring med luften. Äro spelrummen mellan rosten och
eldstadsväggarna mycket stora, begränsas han genom
en infattning med chamottestenar för att bättre
sammanhålla bränslet. Vid användning af Scholls
ugnsrost, hvilken för öfrigt är anordnad efter de
grunder, man sedan länge följt vid inrättningen af
ångpanneldstäder, lär en betydlig bränslebesparing
erhållas i jemförelse med de äldre anordningarna.

Hvad beträffar rostytans storlek, antager man
vanligen, att 12–14 skålpund stenkol, men 27–40
skålpund ved eller torf motsvara 1 qv. fot
rostyta. Mellanrummen mellan roststängerna får
man taga större eller mindre allt efter bränslets
beskaffenhet. För ved tager man omkring 2 linier,
för stenkol 2,5 till 4 linier och för torf 4 till
5,5 linier.

I afseende å eldstadsrummens höjd bör anmärkas,
att hon alltid bör vara tillräcklig för att medgifva
lågan full utveckling och att man derför bör låta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>