Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Centraluppvärmningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hastighet beror dock dessutom äfven på de båda
vattenpelarnas höjd och växer med denna.
Varmvattensapparaten erbjuder den stora fördelen,
att temperaturen i de uppvärmda rummen utan stor
svårighet kan hållas jemn och ej gerna stegras till
en för helsan skadlig höjd, såsom fallet ej sällan
är med luftvärmningsapparaterna.
Beträffande den temperatur, hvartill vattnet bör
upphettas, kan som grundsats uppställas, att ju högre
expansionskärlet befinner sig öfver pannan, desto
mera kan vattnet uppvärmas, utan att ångbildning,
som här bör undvikas, inträffar. Man bör af denna
orsak och för att påskynda kretsloppet anbringa
pannan djupt ned i källaren och expansionskärlet
omedelbart under taket. Om stigröret föres 40 fot
högt, motsvarar tryckhöjden af den deri varande
vattenpelaren ett öfvertryck af mer än en atmosfer,
och då ångbildningen sker vid en temperatur
betydligt öfver vattnets vanliga kokpunkt, kan man
utan betänklighet uppvärma vattnet i pannan ända
till 100°. Temperaturen i återgångsrören kan då
antagas till 60°, och man har i detta fall erhållit
en temperaturskilnad af 40°. Rörvidden rättar sig
efter vattnets omloppshastighet och kan derför, då den
sistnämda vid lika temperatur är större, tagas i samma
mån mindre. För att i lägre liggande rum, der vattnet
i rören redan är till en viss grad afkyldt, erhålla
lika temperatur måste man förstora den värmemeddelande
ytan. Man använder oftast vattenkaminer, bestående
af två koncentriska plåtcylindrar, mellan hvilka ett
ringformigt rum för det kretsande vattnet finnes;
så väl de inre som yttre cylinderytorna afgifva värme
till luften.
Men man kan äfven använda s. k. batterier,
gjutjernsrör, som äro försedda med flera vinkelrätt
mot röret stående skifvor. Dessa upptaga värmet
hastigt från det genom röret strömmande vattnet och
meddela det i följd af sin stora beröringsyta hastigt
åt luften.
Utom de nu beskrifna lågtrycksapparaterna har man
i England och under de senare åren äfven i Tyskland
konstruerat värmeapparater, i hvilka vattnet kretsar
i ett fullkomligt slutet rörsystem och således,
oberoende af vattenhöjden i stigröret, kan upphettas
till hvilken temperatur som helst. Men ju starkare
denna upphettning är, desto starkare är äfven det
af vattnet på apparatens väggar utöfvade trycket,
och dylika apparater måste derför göras af smala
rör med jemförelsevis tjocka väggar, på det de ej må
springa sönder. Detta system för vattenuppvärmning
är uppfunnet af den engelske ingeniören Perkins
och utbildadt af ingeniör Haag i Augsburg.
Man kan likväl ej förorda detta system för
vattenuppvärmning under vanliga förhållanden, emedan
det fordrar en ständig tillsyn och ej magasinerar
värmet. Deremot erbjuder det fördelen att kunna så
anordnas, att det med sina smala, starkt upphettade
rör tager litet utrymme i anspråk och derför äfven
kan utföras jemförelsevis billigt, hvarjemte man
kan utsträcka värmeledningen från en eldstad ganska
långt. I vissa fall kan det derför göra goda tjenster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
