Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Centraluppvärmningen - Gasvärmning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett uppvärmningssystem af helt annat slag är
ångvärmningen. Detta system har tillkommit
med ångmaskinens införande och begagnas äfven
företrädesvis, då man kan tillgodogöra den förbrukade
ångan i en ångmaskin. Ångvärmningen medför betydande
så väl fördelar som ölägenheter. Fördelarna af
vattenångans användning som uppvärmningsmedel
äro hennes hastiga omlopp i rören, utan att man
derför behöfver använda högt tryck, vidare hennes
betydande förmåga att meddela värme, emedan ångan
vid kondenseringen hastigt ger en stor värmemängd,
hvartill kommer, att för ångvärmningsapparater rör af
liten diameter äro fullt tillräckliga. Olägenheterna
äro: nödvändigheten af ständig tillsyn och
apparatens oförmåga att magasinera värmet, så att
en jemn temperatur svårligen kan dermed erhållas,
kondenseringsvattnets samlande i rören, som lätt
föranleder otätheter i ledningen och till och med
kan ha explosioner till följd, slutligen äfven det
obehagliga buller, som den framströmmande ångan vid
minsta motstånd i rören åstadkommer. Med afseende
på dessa omständigheter är ångvärmningen i allmänhet
endast att förorda för fabriker, der ångmaskiner och
med ångans behandling förtrogna personer finnas.
Anmärkas bör likväl, att man på senare tiden
sökt förbättra ångvärmngsapparaterna genom att
använda vattenkaminer eller med tegel beklädda
jernplåtscylindrar, så att det värme, som den
kondenserade ångan afger, upptages af vattnet
eller teglet och sedermera småningom afgifves till
luften. En ganska jemn uppvärmning kan derigenom
erhållas.
<b>Gasvärmning.<7b> Utom de vanliga brännmaterialen,
stenkol, brunkol, ved och torf, har man på senare
tiden äfven användt mineraloljor och bränbara gaser
af olika slag. Stenkolsgasen användes ej obetydligt
för uppvärmning; af rum, hvarför vi här skola något
syselsätta oss dermed.
Gasvärmningen förhåller sig till den vanliga
uppvärmningen ungefär som gaslysningen till vanlig
belysning. Måhända kommer i en ej långt aflägsen
framtid gasen att uttränga de fasta brännmaterialen
lika mycket som han redan undanträngt ljusen
och lamporna. För industriela ändamål har redan
efter uppfinningen af Siemens’ glasugn och Lundins
kondensator gasvärmningen vunnit en ytterst vigtig
tillämpning i olika riktningar, särdeles i jern-,
glas- och lervaruindustrin. Men visserligen stå ännu
några praktiska svårigheter i vägen för gasens
allmänna användande som brännmaterial. Vanlig
stenkolsgas, sådan han lemnas af gasverken, är allt
för dyr för att kunna i vidsträcktare mån begagnas
för detta ändamål, medan sådana gasugnar som de,
man använder för industriela ändamål, ej arbeta väl
i mindre skala och derför ej äro lämpliga, der blott
en mindre gasförbrukning ifrågakommer. För öfrigt
kan endast vid gasberedning i stor skala en billigare
tillverkning påräknas. Man har derför föreslagit stora
gasberedningsanstalter, hvilka skulle framställa gas
särskildt för värmeapparater. Sannolikt har detta
förslag framtiden för sig. Man skulle härigenom
undvika bränslets forsling, dess förvaring samt
besväret vid eldningen; man kunde genast antända
gasen, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
