Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 395 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartser eller kådor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sköte utgör en särskild gren af bergshandteringen,
innehålla ofta i temligen stor mängd hartsarter.

Begreppet harts eller kåda kan för ingen del strängt
bestämmas, ty man kallar ganska olikartade ämnen
hartser. De äldre kemisterna förstodo med harts alla i
vatten olösliga, i sprit helt och hållet eller endast
delvis lösliga, på kol rika, men qväfvefria ämnen,
som i värme smälta eller mjukna. De skilde mellan
hårda hartser, mjuka hartser och elastiska hartser. De
mjuka hartserna skilja sig endast obetydligt från de
hårda, ty irid lägre värmegrader hårdna äfven de,
och deras mjuka eller lösa beskaffenhet beror af
en större eller mindre mängd flygtiga oljor, som
hålla en del af hartset i lösning. De flesta mjuka
hartser bli hårda, om de få ligga länge i luften,
så att den flygtiga oljan af dunstar eller genom
upptagande af syre förhartsas. De äldre kemisternas
hårda och mjuka hartser utgöra, hvad vi nu för tiden
kalla hartser. Deremot har man med rätta uteslutit de
elastiska hartserna, till hvilka man räknar kautsju
och guttaperka, emedan dessa ämnen till sin fysiska
beskaffenhet allt för mycket aflägsna sig från hartser
i egentlig bemärkelse.


Fig. 261. 262. Hartsskrapor.

För närvarande förstår man med hartser halffasta
eller fasta ämnen, som ej lösas af vatten, men
delvis eller fullständigt lösas af alkohol, eter,
kolsvafla, stenkolsolja m. m. Alltid äro hartserna mer
eller mindre sammansatta blandningar af olika ämnen,
bland hvilka hufvudmassan utgöres af organiska syror,
s. k. hartssyror. De innehålla ej qväfve, men
äro rika på kol samt innehålla dessutom väte och
syre. Hartssyrorna äro temligen svaga syror, men kunna
dock utdrifva kolsyra ur kolsyrade salter och gifva
med alkalier lösliga salter, hvilkas lösningar löddra
sig som tvålvatten och derför benämnas hartstvål. Utom
dessa hartssyror innehålla hartserna flygtiga eller
eteriska oljor, benzoesyra eller kanelsyra. Äfven
gummi, garfsyror, vedämne, stärkelse m. m. finnas i
större eller mindre mängd i många hartser.

Man särskiljer för närvarande tre hufvudklasser af
hartser: egentliga hartser, gummihartser och
balsamer. Gummihartser äro blandningar af hartser
med gummi i den närmaste förening, och den till
färg allmänt begagnade gummiguttan ger oss en tydlig
föreställning om, hvad man dermed menar. Balsamerna
äro hartser, hvilka äro så rikligt uppblandade med
flygtiga oljor, att de senare hålla en stor mängd
af hartset i en lösning, som med de olösta delarna
deraf bildar sirapstjocka massor. Hit höra t. ex. det
vanliga terpentinet, kopaivabalsamen, canadabalsamen
m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>