Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 401 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gummilacka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Benzoehartset kommer från ett till styraceerna
hörande träd, benzoïn officinale, som är
inhemskt på Sundaöarna, i Siarn samt i Kokinkina;
Sumatra är den vigtigaste utförselorten, och trädet
finnes der dels vildt, dels planteradt. Benzoe- eller
kaminjanplanteringarna äro anlagda på kusttrakternas
risfält, då deremot det vilda benzoeträdet växer på
300-1000 fots höjd öfver hafsytan i öns inre,
bergiga trakter. Benzoe bildar antingen lösa,
små stycken eller en hartsartad massa, i hvilken
talrika, ljust färgade korn eller mandlar äro
inbäddade. Dess färg vexlar från rent mjölkhvitt
till chokladbrunt. Benzoehartsets utmärkta vällukt
är allmänt bekant och förklarar dess användning
till luktvatten, essenser, pomador, rökkort och
»rökgubbar». Dess lösning i sprit är benzoetinktur,
som vid utspädning med vatten ger en
hvit, mjölklik vätska, det välbekanta
försköningsmedlet »jungfrumjölk». Benzoehartset
innehåller benzoesyra, som lätt erhålles, om hartset
upphettas och en pappersstrut hålles öfver ångorna,
Benzoesyran af sätter sig då i struten i form af
långa, silfverglänsande kristallnålar.


Fig. 265. Grästrädet (xantorrea hastilis).

Drakblodet är ett harts, som utmärker sig genom sin
starkt röda färg. Det härstammar från flera trädslag
och växter af olika växtfamiljer. Det i verldshandeln
förekommande drakblodet kommer för det mesta från
Canarieöarna, der det vinnes af dracaena
draco, eller från Vestindien, der det fås af en art
pterocarpus. Drakblodet bildar likformiga, brunröda
till svartbruna massor, som äfven i friskt brott äro
ogenomskinliga och matta. Da ha ingen lukt och en
svag, söt smak. Drakblodet består hufvudsakligen af
ett rödt, hartsartadt färgämne, som deri förekommer
ända till 90 procent. Det är lättlösligt i sprit samt
användes som färgämne för spritfernissor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>