Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 402 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gummilacka - Guajakhartset - Bernsten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

polityr för möbler o. d. Ett annat färgadt harts är det
på senare tider i handeln komna akaroidhartset eller,
som det äfven kallas, nuttharts, botanybayharts
eller xantorreaharts. Det fås af ett till de
liljeartade växterna hörande träd, det australiska
grästrädet, xantorrea hastilis, och andra arter af
samma slägte. Det röda akaroidhartset liknar drakblod,
men äfven ett gult slag, liknande gummigutta, kommer i
handeln. Akaroidhartset, användes liksom drakblod till
färgning af fernissor och dess kali- eller natron-tvål
till limning af finare papperssorter; på senare tiden
har det äfven fått användning i lackberedningen i
stället för gummilacka. Genom inverkan af salpetersyra
lemnar det en betydlig mängd pikrinsyra, som användes
i färgerierna.


Fig. 266. Gren af guajakträdet (guajacum officinale).

Guajakhartset fås i Vestindien af guajakträdet,
guajacum officinale, och kommer i handeln under form
af stora, utvändigt blå-gröna, men i brottet bruna,
glänsande och spröda massor. Hartset, som knapt har
någon lukt, utmärker sig genom skarp och brännande
smak. Dess lösning i sprit eller guajaktinktur
har den märkvärdiga egenskapen att färgas blå af
oxiderande ämnen samt användes derför som ett medel
att upptäcka ozon. Slutligen räknas till de hårda
hartserna det i medicinen använda jalappahartset,
som fås ur rötterna af de amerikanska växterna
convolvulus scniedeanus och convolvulus orizabensis.
Det utmärkes af en skarp och bitter smak
samt är ett afförande medel.

Bernsten. Som exempel på ett fossilt harts af utdöda
trädslag kunna vi anföra bernstenen, hvilken redan
årtusenden före vår tidräkning hemtades från Kimmerias
töckenomhöljda kuster och enligt Plinius redan af de
romerska fruntimren var omtyckt som smycken. Dess
gamla namn elektron gaf anledning till benämningen
på den märkvärdiga naturkraft, elektriciteten, som
man först iakttog hos detta ämne. Af Plinius erfara
vi äfven, att dess gamla tyska namn var glessum,
härstammande från samma rot som glas och glans, medan
bernsten kommer af bernen eller börnen, bränna. I
följd af sin stora användning till pipmunstycken –
hos turkarna finnas sådana till ett värde af 1000
dukater och derutöfver – till prydnader, fernissor
och farmaceutiska preparat, t. ex. bernstenssyra
och bernstensolja, står han ännu allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>