Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernsten - Balsamerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jemt i högt pris, och bernstensfiskena äro
ofta utomordentligt indrägtiga, hvarpå många
exempel skulle kunna anföras. De vackraste och
största bernstensstyckena anträffas på södra
östersjökusten. Att bernstenen härstammar från
ett fossilt trädslag, visste redan Tacitus. Det
trädslag, som lemnat bernsten, var en eller flera
barrträdsarter, som lefde under den tid, då brunkolen
bildades, eller under den mellersta tertiärtiden.
Bernsten är hård och spröd, genomskinlig till
halfgenomskinlig. Hans färg är mer eller mindre gul
till gulbrun. Han har ingen anmärkningsvärd smak, ej
heller lukt, men utbreder, då han kastas på glödande
kol, kryddaktigt luktande ångor. Genom distillering
vinnes ur bernsten en oangenämt luktande olja,
bernstenssyra, som bildar färglösa nålar och användes
i farmacin; retortåterstoden efter bernstenens
distillering, s. k. bernstenskolofonium, användes
till fernissor.
Om bernsten kokas med salpetersyra, erhåller man ett
ämne, som luktar likt mysk.
Samma ursprung som bernsten har äfven ett annat
hartserna liknande ämne, asfalten eller jordbecket,
som uppflyter på Döda hafvets ödsliga vatten,
på många ställen tränger upp ur jorden eller, såsom
på den Vestindiska ön Trinidad, fyller milslånga
kitteldalar. Asfalten är ett förmultningsalster af
växt- eller djurlemningar. Han var känd och använd
redan i de äldsta tider; man har t. ex. bland
lemningarna efter pålbygnaderna anträffat många
stenyxor fästa vid sina skaft eller huggjern vid sina
handtag medelst asfalt. Asfaltens användande som
murbruk vid uppförandet af de stora fornasiatiska
städernas praktfulla bygnader är äfven väl bekant
af historien.
I sammanhang med asfalten torde vi böra omnämna ett
ur djurriket härstammande ämne, som snarare liknar
vaxarterna än de egentliga hartserna: ambran. Detta
ämne anträffas flytande på vattnet i närheten af
Molukkerna, i andra delar af Indiska hafvet äfvensom
vid Sydamerikas kuster. Det har ungefär samma grad af
fasthet som vax, är grått till färgen, ådrigt samt
utmärkes af en stark mysklik lukt. Man anser ambran
för en afsöndring af pottfiskens sjuka lefver, och man
har äfven verkligen anträffat detta ämne i h valens
inelfvor. Den äkta ambran är i följd af sin sparsamma
förekomst mycket dyr. Redan i forntiden ansågs hon
som det yppersta af alla rökverk, men förblandades
sannolikt ofta med bernsten, hvilket bäst visar sig
deraf, att bernsten på engelska kallas amber.
Balsamerna. Främst bland denna klass af hartser står
terpentinet. Det kallas stundom till skilnad från
terpentinoljan fett terpentin. Man har deraf en
mängd olika sorter, hvilka alla härstamma från
olika slags barrträd. De barrträd, af hvilka
man i Europa för närvarande erhåller terpentin,
äro i Sverige och en del af Tyskland gran, abies
excelsa, och tall, pinus silvestris, i Elsass abies
pectinata, i södra Frankrike, i synnerhet i trakten,
af Bordeaux, hafstallen, pinus maritima, i södra
Tyrolen lärkträdet, larix europaea. I Nordamerika,
företrädesvis Canada, fås terpentin af <sp>abies
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
