Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädens mjölksaft - Kautsju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom förhållandet särskildt är med det beryktade manzanilloträdet, hvilket,
enligt mindre trovärdiga resandes berättelser, skall växa i Dödsdalen på Java,
samt med euforbierna, på hvilka hon intorkar till ett giftigt, men i medicinen
användt harts. Detta är visserligen i allmänhet förhållandet med mjölksaften
hos alla träd; men arten och beskaffenheten af de hartser, som af dem bildas,
äro dock väsentligt olika. Hos ett stort antal träd tjocknar sålunda mjölksaften
till det slag af gummiharts, som benämnes elastiskt harts eller gummi elasticum, en inom vår tids teknik ytterst vigtig klass af hartser, som det
ännu återstår oss att närmare beskrifva. Man förstår dermed sådana kroppar,
hvilka, utom alla hartsets öfriga egenskaper, äfven ega den af elasticitet
eller spänstighet.
De båda vigtigaste representanterna för denna klass äro kautsjut och
guttaperkan, båda tjocknade mjölksafter af tropiska träd och båda ännu ej
särdeles länge begagnade af industrin. Icke desto mindre utgöra båda dessa
ämnen för närvarande en i folkens hushållning oumbärlig artikel, hvars
förarbetning, tekniska användning och allmänna bruk under loppet af några få
år stigit till en sådan höjd, att industrins historia dertill knapt har något
motstycke att uppvisa.
Kautsju, ett ord af indianskt-amerikanskt ursprung, kom första gången
till Europa från Centralamerika, långt senare från Asien, först i nyare tid
från Afrika. Det utgör den stelnade mjölksaften af en mängd olikartade
träd. I Brasilien, Guyana och Peru erhålles det så kallade parakautsjut af
träd tillhörande slägtena siphonia eller hevea (siphonia elastica Pras.
och s. brasiliensis Willd.), i Ostindien af ficus elastica, en ståtlig fikonart,
på Sumatra af urceola elastica, i Afrika af brödfruktsträde (artocarpus)
och på Madagaskar af vahea gummifera. Den amerikanska siphonian
utbreder sig öfver ett ofantligt område i Centralamerika; den vara, som
erhålles af detta träd, är också den bästa och för bearbetning lämpligaste; men
dessutom fins ännu en mängd träd i Amerika, hvilka, såsom schinus
arveira velloso (arveira), mompiqueira, mangaba (hancornia speciosa)
m. fl., gifva sina bidrag till Brasiliens kautsjuafkastning, hvilken för
detta land allena år 1864—1865 egde ett värde af 7 millioner rdr.
I Assam är ficus elastica som en hufvudbeståndsdel af skogarna i
otrolig mängd utbredd öfver mer än 10000 geogr. qvadratmil. Urceola
elastica, som frambringar malajernas gintavan, förekommer ymnigt på den
indiska arkipelagens öar. Hon är en krypväxt med så snabb växt, att hon på
fem år blir inemot 240 fot lång och uppnår en omkrets af 17—30 tum.
Urceolan kan utan men under den andra safningstiden genom tappning lemna
60—70 skålpund kautsju, hvaremot guttaperkaträdet för att uppnå sin fulla
storlek behöfver 80—120 år och då vanligen fälles. Om de afrikanska
kautsjuväxterna, hvilkas alster först på den allra senaste tiden kommit i handeln,
vet man ännu ej med tillförlitlighet mycket. I alla händelser är antalet af de kautsjugifvande växterna ännu på långt när ej uttömdt med de redan nämda
och torde efter all sannolikhet kunna ytterligare betydligt ökas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
