Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurhuden i anatomiskt hänseende - Logarfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOGARFNINGEN.
441
hand säga, utan måste det öfverlemnas åt erfarenheten
att utvisa. Redan de olika slagen af garfvarbark ha
ju en mycket olika inverkan på djurhuden, och ett med
galläple garfvadt läder blir hårdare och mera uppfyldt
med sprickor än ett logarfvadt. På garfveriets
närvarande ståndpunkt är garfsyran ännu alltid det
förnämsta och oumbärligaste garfningsmedlet. Hon
erhålles hufvudsakligen af barken på unga ekar,
hvilkas odling är af stor vigt för skogshushållningen
och i åtskilliga trakter af Frankrike och Tyskland
afkastar en betydlig vinst. Äfven hos oss finnes för
detta ändamål en ekplantering på Visingsö (se Tredje
bandet, sidan 411).
Garfam.net och djurhuden stå i ett alldeles
egendomligt frändskapsför-hållande till hvarandra;
ett stycke af den senare, upphängdt i en dekokt af
ekbark, galläplen o. s. v., drar hastigt åt sig hela
garfsyrehalten, och till och med sedan huden kokt
sönder till lim, bibehåller sig ännu denna frändskap
oförsvagad; då garfämne! och limlösningen blandats,
uppstår ögonblickligt en fällning af garfvadt,
d. v. s. med garfämne kemiskt förenadt lim, som nu
mera blifvit alldeles olösligt i vatten.
Sedan vi nu lärt känna dessa allmänna sakförhållanden,
kunna vi vända vår uppmärksamhet till de särskilda
garfningsmetoderna och taga då först i betraktande
den, som i sig förenar alla de förfaringssätt, af
hvilka vid de andra blott ett eller annat användes,
nämligen
Logarfningen. Denna metod tillämpas, som bekant,
hufvudsakligen på oxhudar och kalfskinn, dernäst på
hästhudar och stundom äfven på fårskinn. De logarfvade
lädersorterna äro de varaktigaste och blifva det så
mycket mera, ju långsammare läderbildningen försiggår,
d. v. s. ju längre hudarna ligga i de djupa och
stora karen.
Innan något slags garfning kan komma till stånd,
måste naturligtvis först kött, blod, fett,
hår och öfverhud så omsorgsfullt som möjligt
bortskaffas från de råa hudarna. Den första åtgärd,
som vidtages, är blötningen i vatten,, antingen i
kar eller, ännu bättre, i rinnande vatten, hvilket
naturligtvis måste ske omsorgsfullare med saltade
eller torkade hudar än med sådana, som komma färska
till garfveriet. Blötningen kan fordra 2-10 dagar,
allt efter som hudarna äro färska eller torra,
tunna eller tjocka, eller det är som mar ~ eller
vinterväder. Hon försiggår ej på en gång, utan man
tager ofta upp hudarna ur vattnet, förnyar detta,
då blötningen verk ställes i kar, låter vattnet
afrinna, valkar hudarna medelst stampning eller mellan
valsar och utpressar derigenom blod, fett och smuts,
hvarefter man åter lägger dem i vatten. Genom denna
bearbetning förkortas betydligt blötningen, hvilken,
om hon varade för länge, skulle kunna blifva menlig
för lädret. De tillbörligt blötta och uppmjukade
hudarna läggas nu på skafbocken (fig. 286) för att
först och främst med s k af k ni f ve n (fig. 287)
bearbetas på den inre eller köttsidan. Skafbocken
har ett lutande läge, som en bänk, hvilken blott har
ben i ena ändan. Ytan är kullrig, och skafknifven,
som har två handtag och föres med båda händerna,
har likaledes en bågformig half skarp klinga. Garfva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
