Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logarfningen - Garfmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kalla smultningen, sannolikt en amerikansk
uppfinning, består deruti, att man en längre tid,
6-12 dagar, allt efter hudarnas tjocklek, låter dem
hänga i fuktig luft under en så jemn låg temperatur
som möjligt (6-12°).
Sedan hudarna på ett eller annat sätt undergått den
till hårens borttagande nödvändiga förberedelsen,
verkställes detta arbete, pälningen, likaledes på
skafbocken med en slö skafknif, hvilken borttager
håren så väl som åter-stoderna af öfverhuden och
blottar det hudlager, som sedermera utgör lädrets
öfre sida och i följd af sitt egendomliga skrumpna
utseende kallas n ar f (af det tyska n arbe, ärr).
De af hårade och sköljda hudarna skäras, åter med
köttsidan uppåtvänd, öfver en skaf bock, d. v. s. de
rensas med skärjernet från de ännu vidhängande
muskelfibrerna och fettväfnaderna. Detta verktyg är
en lång knif med två handtag och rak, mycket hvass
klinga, som hålles med flatsidan mot huden och drages
fram och tillbaka, således åstadkommer ett verkligt
skarpt snitt. Märker man några ojemnheter i hudens
tjocklek, göres ytterligare äfven bruk af glättstenen.
De nu mera fullkomligt afhårade, hvita och glatta
hudarna undergå,, innan de komma i beröring
med garfämnena, för det mesta ännu en särskild
förberedande bearbetning, kallad svallning, som
uppluckrar och uppdrifver läderhudens hela massa,
sä att garfämnet kan intränga lättare och hudarna
kunna upptaga mera deraf. Som medel dertill tjena
hufvudsakligen sådana ämnen, som i koncentrerad
form skulle upplösa den limgifvande väfnaden.,
men starkt utspädda med vatten endast komma honom
att uppsvälla, alltså antingen alkalier eller syror,
t. ex. svafvelsyra (l del syra på l 000 delar vatten),
saltsyra, ättika, den redan omnämda sura soppan,
gammal jäst garf-varlut, potaska, soda, kalk o. s. v.
Svallningen har likväl en ytterligare vigtig
betydelse. I följd deraf, att fibrerna så starkt
uppdrifvas, förlora de afhårade hudarna i svällvätskan
allt mer sin naturliga smidighet, tänjbarhet
och slapphet och antaga en elastisk, kautsjulik
beskaffenhet, så att den svalda huden ger ett fast,
ej smidigt-läder, den osvälda deremot ett tänjbart.
Garfmedel. Efter alla dessa förberedelser äro
hudarna omsider färdiga till den egentliga garfningen
eller genomclränkningen med garfämnen. Som sådana
kan man anse alla de ämnen, hvilka så mycket som
möjligt upphäfva hudens benägenhet att ruttna och
förvandla henne till en filtlik, men fast och smidig
väfnad. Sådana ämnen finnas i mängd i växtriket. Ett
stort
Ö
o
antal växter innehåller dem dels i alla sina delar,
dels och företrädesvis i rötterna, barken, bladen,
frukterna eller i sjukliga utväxter. Huru olika
de än äro till ursprung och en del egenskaper,
öfverensstämma de dock alla deruti, att de fälla
lösningar af lim, ha en kärf och sammandragande smak,
samt framför allt deruti, att de med jernoxidsalters
lösningar gifva en svartgrön eller svart-blå
fällning. Dessa ämnen kallas garfämnen eller, emedan
de ega sura egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
