Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färdigberedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDIGBEIIEDNINGEX.
449
-andra i långa drag för ett skärande instrument öfver
den med krita bestrukna köttsidan. Instrumentet, den
så kallade släkt- eller sliktklingan (fig. 290, 291)
är en rund, midtpå tjock, åt kanten tunt utlöpande och
rundt omkring med en skarp egg försedd stålskifva,
som i midten har ett med skinn fodradt hål, hvilket
tjenar till handtag. I vissa fall användes i stället
för sliktklingan sträckjernet, som endast är h al
f rund t och upptill har ett kryckformigt handtag,
hvilket under arbetet stödes mot axeln.
Den in smörjning, som är nödvändig för att göra
det logarfvade lädret .smidigt, sker för det mesta
strax efter falsningen på det sätt, att trän eller en
blandning af trän och talg i varmt tillstånd bredes
på de våta hudarna och dessa derpå upphängas till
torkning, då fettet suger in sig i lädret, allt
efter som vattnet bortdunstar. Stundom påstrykes
trän efteråt en gång till, sedan narfsidan erhållit
en ny bearbetning. Denna bearbetning är olika, allt
^efter som* narfsidan skall erhålla det bekanta
skrynkliga utseendet eller förete .en slät yta. I
förra fallet krusas lädret. Det enkla verktyg, som
härtill begagnas, eller krusbrädet, påminner till
sin form och sättet, hvarpå det begagnas, om en stor
ryktborste med en rem, i hvilken handen instickes. Det
består likväl blott af ett trästycke, hvars undre yta
är lindrigt bågformig och försedd med tvärlöpande,
gröfre eller finare refflor. Det på en bordsskifva
med n arf ven uppåt utbredda skinnet fasthakas i
ena ändan vid bordsskifvans rand, men tillbakaslås
i den andra ett stycke, så att narf kommer att ligga
på n arf. Krusbrädet sättes nu derpå och skjutes på
tvären fram och tillbaka till det veck, som genom
vikningen upp- Fi&- 290> 291- Sliktklingan. kommit,
hvarvid brädet tid efter annan fuktas.
Narfvens utseende beror till en viss grad derpå,
huru vida krusbrädet är finare eller gröfre
reffladt. Tunt läder krusas blott en gång, tjockt
deremot vanligen tre gånger, första gången narf
på narf, sedan, omvändt, kött på kött, och tredje
gången åter som den första. Skall deremot den öfre
sidan af lädret glättas, användes ej krusbrädet,
utan det med vatten fuktade och på bordsskifvan
utbredda skinnet utstrykes, d. v. s. ett slags
jernlinial sättes derpå och föres under tryckning
och i det man ständigt utgår från midten framåt
kanterna, tills det hela är öfverarbetadt, hvarpå
skinnet sedan stundom ytterligare poleras med en
glatt sten. Läder till sadelmakararbeten glättas
ofta särskildt eller, såsom garfvaren säger, st ö
tes blankt med en glas-rulle. Andra lädersorter,
hvilka man efter krusningen vill, gifva ett bättre
utseende, plägar man sedan ytterligare gnida med ett
stycke kork; skinnet lägges då på ett slätt bord,
hvarför ock köttsidan på samma gång får ett fint,
sammetslikt utseende.
Många lädersorter äro efter dessa olika
behandlingssätt eller redan dessförinnan färdiga
till försäljning, andra åter underkastas ytterligare
bearbetningar. Tjocka hudar blifva nu mera ofta,
iiinan de fullständigt logarfvas,
Uppfinningarnas bok. V.
**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
