Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvitgarfning - Sämskgarfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvitgarfning låter derför äfven verkställa sig blott och
bart med ättiksyrad lerjord, hvilken jemväl också
stundom begagnas.
De hvitgarfvade hudarnas färdigberedning består
deruti, att det åter fuktade lädret drages och
sträckes öfver kanten af ett halfmånformigt jern
för att få bort styfheten, hvarefter köttsidan i
mån af omständigheterna ytterligare bearbetas med
sliktklingan eller guides med pimsten.
För att tillverka skinn till glacéhandskar, af
hvilket man, som bekant, fordrar en stor tänjbarhet,
använder man jemte alunbetning äfven ett slags fett. I
den vanliga varma alunsoppan blandar man hvetemjöl
och äggula, hoprör alltsammans till en sirapstjock
massa, knådar in skinnen, låter dem ligga deri en dag
och fortsätter sedan att bereda dem. Äggulan verkar
här genom sin olja, hvilken för billigare varor kan
ersättas af bomolja, Pelsskinn behandlas endast på
köttsidan med fett, klibetning, alun och salt och på
sådant sätt, att hårens fasthet derigenom bibehålles
oförminskad.
Sämskgarfning. Det egendomliga i denna metod, hvilken
för det mesta tillämpas på vildhudar och genom hvilken
man erhåller den mjuka lädersort, som kallas sämsk,
består deruti, att intet garfämne, utan i dess ställe
trän eller olja införlifvas med huden. Förberedelsen,
såsom afhåring, svallning o. s. v., försiggår på
samma sätt som vid hvitgarfningen, blott med den
skilnaden, att sämskgarfvaren fullständigt afskafver
narfsidan för att bibehålla äfven henne mjuk. De från
svällbetningen kommande, ännu fuktiga hudarna utbredas
öfver hvarandra på ett bräde, hvarefter man emellan
dem stänker olja, som ingnides med händerna, Fyra
sådana hudar sammanrullas till ett klot, och flera
dussin sådana klot läggas på en gång i valken, der de
i 3-4 timmar genomarbetas. Detta förfarande upprepas,
ända tills hudarna ej mer taga åt sig någon olja,
Hjortläder valkas på sådant sätt ända till 12 gånger,
allt efter som det är mer eller mindre tjockt. För
att varaktigt förbinda oljan med djurfibrerna måste
hudarna underkastas ett slags jäsning, i det de
läggas på hög i ett uppvärmdt rum. På detta sätt
inträder snart en inre uppvärmning, åt hvilken man
måste egna en sorgfällig uppmärksamhet för att,
om hon stiger för högt, genast kasta hudarna i sär
och å nyo upplägga dem. De bli småningom gula, och
när man af en viss färgskiftning finner, att de äro
genomgarfvade, aflägsnas det öfverflödiga eller icke
uppsugna fettet genom tvättning med potasklösning,
hvarefter skinnet erhåller sin slutliga beredning.
Pergament är icke något garfvadt läder, utan helt
enkelt de från hår och blod m. m. renade samt
torkade hudarna af helst smärre djur, såsom kalf
och får. Eumenes, konung i Pergamos, som lefde
ett par århundraden f. Kr., skall vara pergamentets
uppfinnare. I äldre tider begagnades det, som bekant,
i stället för papper. Hudarna befrias genom kalk från
hår och förberedas liksom för logarfning samt torkas,
sedan de blifvit utspända i ramar. Derefter fuktas de,
rengöras noga på köttsidan, jemnas och glättas samt
beströs med kritpulver, som fuktas med vatten till
en tjock gröt, hvilken med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
