Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sämskgarfning - Limkokning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LDIKOKNIXG.
453
pimsten inrifves på köttsidan. Hårsidan skafves
med pimsten, men utan krita. Härefter torkas de
hastigt på ett skuggrikt ställe. Pergamentet till
bokbin-deriarbeten tillverkas af svinskinn; det
till pukor eller trummor använda pergamentet fås
af åsnehud.
Miner al läder. Flera oorganiska salter utom alun
ha förmågan att förvandla hud till läder. Hit höra i
synnerhet jernoxid- och kromoxidsalter. Sedan längre
tid tillbaka har d’Arcet förordat jernoxidsalter
till garfning; dock blef dermed beredt läder hvarken
tillräckligt smidigt eller segt. För Öfrigt stanna vid
garfning med jernsalter salternas syror qvar i lädret
och göra det m$d tiden skört. Den senare olägenheten
förekoms dock 1855 af Bellford genom tillsats af
jernoxidhydrat till de lösningar af jernoxidsalter,
i hvilka hudarna nedläggas. Genom garfningen utfälles
nämligen på hudens fibrer jernoxidhydrat och en
motsvarande mängd syra frigöres. Genom tillsats af
jernoxidhydrat mättas syran. Ehuru på detta sätt
beredt läder liknar logarfvadt läder till utseendet,
förlorar det dock i väta det på fibrerna utfalda
jernoxid-hydratet. För att förekomma detta föreslår
Kopp att nedsänka de med mi-neralsalter garfvade
hudarna i lösningar af tvål, hvarigenom af tvålens
syror uppstå i vatten olösliga metallsalter. Dessa
utfällas nu fast på hudens fibrer, sa att vattnet
ej kan förderfva lädret. C a val i n föreslår att
indränka hudarna i en lösning af surt kromsyradt kali
och alun samt att sedan låta dem ligga i en lösning
af jernvitriol. Kromsyran syrsätter då jernoxidulen
till jernoxid och reduceras sjelf till kromoxid. De
begge metalloxiderna utfällas då tillsammans med
lerjordshydrat ur alun på hudens fibrer. Sålunda
garf-vaclt läder skall ej i värdefulla egenskaper
gifva logarfvadt efter.
Limkokning. Skildringen af läderberedningen har fört
oss så nära lim-tillverkningens område, att här torde
vara rätta platsen att äfven egna denna handtering
en, om än flygtig uppmärksamhet. Skulle någon vilja
på ett åskådligt sätt göra limberedningen klar för
sig, behöfver han blott låta garfvaren gifva sig
ett riktigt vackert, välarbetadt ogarfvadt skinn,
helst af en oxe eller äldre kalf och så vidt möjligt
beredt utan kalk, ty kalk är en hemlig fiende till
limmet; detta skinn sönderskäres derpå i små stycken,
och man behöfver nu blott låta det långsamt koka med
vatten i en kokapparat antingen med vattenbad eller
ånga för att inom kort se största delen af huden
förvandlas till det vackraste klara lim. En sådan
lyx kan likväl ej limkokaren tillåta sig; han måste
hålla till godo med allahanda affall, brosk, senor,
tarmar och andra återstoder, som tillhandahållas
honom af slagtaren och afdragaren. Äfven de af
hattmakaren klipta skinnen af harar och kaniner
höra hit, ehuru det lim, som erhålles af dem, redan
anses för pergamentlim. De flesta dylika ämnen äro
naturligtvis mycket lätt utsatta för förruttnelse och
måste derför, så vida de ej genast kunna bearbetas,
underkastas en skyddande behandling; detta oaktadt
behöfver en limfabrik vanligen ej någon skylt för
att redan på afstånd tydligt ge sig till känna. I
sjelfva limkokerierna läggas råämnena först i svag
kalkmjölk; sedan de i denna uppsvält tillräckligt,
tvättar man dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
