Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karbolsyrefärger - Naftalinfärger - Antracenfärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur karbolsyran, om man upphettar korallin med anilinolja; till skilnad från anilinblått
har det äfven blifvit kalladt azurin eller azulin, då det andra fått
namnet azurin. Riktigheten af dessa benämningar vilja vi ej undersöka; de
namn, fabrikanterna finna för godt att gifva sina modartiklar, hvila ännu alls
icke på någon vetenskaplig grund.
Naftalinfärger. Tjärfärgernas tredje grupp leder sitt ursprung från
naftalinet, ett kristalliniskt, vaxartadt och luktande ämne, som i temligen stor mängd
erhålles ur den vid tjärans distillering bildade gula oljan samt genom
pressning och sublimering skiljes från vätskan. Det framstäldes första
gången 1820 af Garden. Behandlas naftalinet med salpetersyra, uppstår
nitronaftalin, hvilket förhåller sig på alldeles samma sätt som nitrobenzol
Man kan således, alldeles som man ur nitrobenzolet framställer anilinet, ur
nitronaftalin bereda en bas, naftylamin, hvilken, behandlad med motsvarande
reagentier, lemnar flera färgämnen. Dessa färger äro ofta utmärkt vackra;
de mest använda äro ett naftalingult, ett naftalinrödt och ett blått, kalladt
naftylblått. När en gång naftalinets kemiska egenskaper bli lika väl kända
som benzolets, skall färgtekniken göra ännu många värderika upptäckter på
detta område. Genom syrsättning af naftalin med brunsten och svafvelsyra
erhålles ftalsyra, som i framtiden torde bli af betydelse för konstgjord
tillverkning af indigoblått. Detta färgämne uppstår nämligen af benzoesyra, som
bildas, om man från ftalsyran genom upphettning med kalk borttager kolsyra.
Antracenfärger. Råämnet för krappfärgens eller alizarinets beredande
på kemisk väg är ej benzolet, utan en olja, som vid distillering af tjäroljan
stannar sist qvar i retorten. I de tunga tjäroljor, som först då, när
retortens innehåll förvandlats till beck, distillera öfver, finnes nämligen i ringa
mängd en beståndsdel, kallad antracen. Denna beståndsdel kan framställas
i rent tillstånd, och kemisterna ha på de senaste åren gjort dess förhållande till
åtskilliga reagentier till föremål för noggranna studier. Det har dervid visat
sig, att antracenet genom syrsättning öfvergår till ett nytt ämne, antrakinon,
som bildar öfvergången till alizarinet, enär det blott behöfves en ytterligare
syrsättning for att ur antrakinon framställa alizarin. De första, som
lyckades häri, voro de tyska kemisterna Graebe och Liebermann (1868), hvilka
äfven sedermera oafbrutet arbetat på det tekniska framställningssättets
fullkomnande och bragt det derhän, att konstgjordt alizarin nu mera af de flesta
fabriker tillverkas som en handelsvara.
Det är ej blott ur vetenskaplig synpunkt af intresse att utforska
naturalstrens bildningssätt och att på ofta vidt skilda vägar söka uppnå
samma mål; en sådan utvidgning af vårt vetande är äfven af stor ekonomisk betydelse.
Hela den årliga krappskörden uppgår till 234 000 kubikfot. Antages
medelpriset till 165 rdr foten, gör detta en summa af nära 40 millioner rdr. Hela
den oerhörda areal, som nu upptages af krappodlingen, kan återgifvas
åkerbruket, när man blifvit i stånd att genom konstgjordt alizarin, hvilket beredes
ur ett nästan värdelöst ämne, ersätta det naturliga krappfärgsämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
