Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antracenfärger - Murexid - Färgämnets förening med tågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här måste ännu nämnas det af Reichenbach ur trätjära omedelbart
framstälda pitakallet, ett vackert, blått färgämne. Men liksom fallet var med
stenkolstjärans färgämnen, dröjde det länge, innan det började användas till
färgning. Helt nyligen har man dock lyckats införa trätjäran i färgindustrin,
sedan Pettenkofer och Buchner redan på femtiotalet gjort försök dermed, och
deraf beredas i synnerhet askgråa färger af mycken varaktighet och glans.
Murexid. Ensam i sitt slag bland de kemiska färgämnena och nu
mera af föga värde står murexiden (purpurkarmin, purpursyrad ammoniak),
som af Prout 1818 erhölls som sönderdelningsalster af urinsyra. Det är
den nyare tidens purpur, framstäld ur affallsämnen. Ur guanon, den bruna
illaluktande massan af fågelexkrement, som på fartyg hemtas från Perus
kuster för att tjena till gödning åt vår gamla kontinents utsugna jord, kan
den präktiga murexiden erhållas, äfvensom ur ormspillning, urin o. s. v.
Namnet, härledt från det latinska murex, purpursnäcka, antyder, att denna
kemiska färg uppträder som den gamla purpurfärgens rättmätige
efterträdare. Den ur guano framstälda urinsyran behandlas med salpetersyra, då
alloxan erhålles, och detta ger med ammoniak purpurkarmin. Med detta ämne
kan man erhålla olika färgtoner, som icke öfverträffas i skönhet af några
andra. Ty värr äro murexidfärgerna mycket oäkta, hvilket gör, att de nu mera
föga användas till färgning och tygtryck. Bäst egna de sig till färgning af
sidentyg, som deraf få en utomordentlig glans; äfven linne- och
bomullsväfnader gifva de en vacker färg, för ylletyg deremot äro de ej rätt lämpliga.
Murexidsalter eller purpursyrade metalloxider brukas mycket vid tapettryck,
och många praktfulla purpurnyanser ha for sin glans att tacka det färgämne,
som fås af sjöfåglarnas spillning.
Färgämnets förening med tågan. När ett färgämne skall varaktigt
förenas med en väfnad, så att det genom ljus, luft eller tvättning hvarken utplånas
eller undergår någon förändring, måste det träda i kemisk
förbindelse med tygets eller spånadens ämne. Då färgämnena ega en tillräcklig
grad af kemisk frändskap till det ämne, som skall färgas, ingå de med detta
en fast förening utan några hjelpmedel; de kallas då substantiva färger.
Sålunda förbinda sig purpursnäckans färgämne, indigo, kräpp, orselj, persio,
orleana och jernoxidhydrat omedelbart med ylle, och blåholtskypens färgämne
(afkok af blåholts med kopparvitriol) med bomull. Men de flesta färgämnen
förbinda sig först då varaktigt med växttågorna och djurfibrerna, när dessa
blifvit kemiskt förbundna med ämnen, som ha större frändskap till färgerna
än tågorna eller fibrerna sjelfva. Sådana färgämnen kallas adjektiva färger.
Exempel härpå äro kochenilj, gulholts, bresilja och kräpp. Medlen för de
adjektiva färgernas förening med tågan äro de så kallade betorna, hvartill
användas mycket olika ämnen, företrädesvis jordarter och metallsalter, men
äfven garfsyra. Lättast att färga är ullen, emedan hennes frändskap till
färgämnena är störst, dernäst silket, derefter bomullen och först i sista rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
