Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledvalsar öfver torkugnarna, tvättas, behandlas i
kogödselsbad, tryckes med färg, tvättas åter och,
om så finnes behöfligt, skönas. Detta förfaringssätt
egnar sig i synnerhet för inineralfärger, såsom
berlinblått, rostgalt, kromgult o. s. v.; i synnerhet
begagnas det med fördel på l arf t.
Reser vagetrycket har sitt namn deraf, att man medelst
ett täckande ämne, reservaget, hindrar vissa ställen
att antaga färg, så att de vid ut-fargningen förbli
hvita. Dessa täckningsämnen kunna vara af många
slag. Man använder dertill vax, blandningar af harts
och talg eller paraffin eller af talg och gummi, eller
ock påstrykes ett kopparoxidsalt (spanskgröna eller
kopparvitriol), som med piplera och gummi hopröres
till en deg, eller hindrar man genom betning kypblått
att fälla sig på de reserverade ställena, elierock
blandas de för kittelfärgning bestämda betorna med
reservaget och påtryckas. Derpå färgas i kypen, ända
tills den bestämda färgtonen erhålles, och utfärgas
i kräpp- eller quercitronbad, hvarefter de hvita
ställena slutligen rengöras. Detta slags reservage
kallas lapistryck efter lapis lazuli, lasursten,
med hvilken de första mönstren af denna af Köchlin i
Muhlhausen 1809 uppfunna tryckmetod företedde någon
likhet. Dermed tillverkas mycket vackra och varaktiga
tygtryck i de mest omvexlande färger.
Genom etsbetningstrycket borttages medelst syror betan
från vissa ställen af den dermed tryckta väfnaden, så
att dessa efter utfärgning synas hvita. Mönstret kan
äfven påtryckas med syran och bottenfärgen sedan betas
med grundningsmaskinen, hvarigenom en hvit teckning på
mörk botten erhålles. Som etsbetor användas vinsyra,
citronsyra, äplesyra, fosforsyra, arse-niksyra,
tennklorid m. fl. Det förstås af sig sjelft, att
endast sådana syror böra väljas, som hvarken angripa
tråden, färgerna eller valsarna samt lätt lösas i
vatten. Etsbetorna förtjockas med senegalgummi och
piplera för finare mönster, med rostgummi för gröfre.
Fajans tryck kallas ett slags topiskt (på vissa
ställen färgande) tygtryck, som frambringar blå
mönster på hvit botten. Det är en af de äldsta
tryckmetoderna; det skall nämligen i Indien sedan
långt tillbaka varit i bruk samt redan i början af
18:e århundradet införts i Europa; man har dermed
tryckta kattuner från 1730. Till fajanstryck kan
blott användas indigo, hvilken i form af det finaste
pulver och blandad med jernvitriol tryckes på hvit
botten med modellen eller valsen. Genom användning
af kalkvatten eller jernvitriolslösning förvandlas
derefter indigoblått till indigohvitt, hvilket
intränger i tråden och genom upptagande af syre ur
luften å nyo blir blått och olösligt. Behandlas det
tryckta tyget derefter i gulbad, kan man äfven erhålla
fajansgrönt. Pådrages färdigt indigohvitt som kyp,
erhåller man kist-eller penselblått.
Enlevagetryck eger rum, när en på tyget anbragt färg
genom ozon-gifvande ämnen åter bortskaffas, och är
sålunda en etsning, som dock här gäller färgstofterna
i stället för betorna, För indigo användas till detta
ändamål kromsyra, jernklorid eller Mercers’ lösning
(en blandning af ferridcyan-Ivalium med kali), för
krappen klor. Önskar man t. ex. ett hvitt mönster på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
