Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bläck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall man dertill ha satt den i bläckfiskens blåsa
inneslutna svarta vätskan. Emellertid vill det
synas, som de gamla blandade metallsalter i sitt
bläck, ett lyckligt förhållande, då jernhalten i
bläcket möjliggjort skriftens återställande på gamla
manuskript, der hon blifvit oläslig.
Bland kemiska beredningar finnes knapt någon,
som är så allmänt begagnad i det dagliga bruket som
bläcket, och dock känna vi i det hela om dess kemiska
beskaffenhet ganska litet. Man har vid beredandet af
bläck endast att hålla sig till praktiska försök utan
någon vetenskaplig grund.
Mot slutet af förra århundradet sökte Lewis lära känna
de riktiga förhållanden, i hvilka de ämnen, af hvilka
man bereder skrifbläck, böra blandas. De vanliga
sorterna af svart skrifbläck tillredas af galläplen,
jernvitriol och arabiskt gummi. Genom inverkan af
jernvitriol på det i galläplena förekommande tanninet
(garfsyra eller garfämne) bildas garfsyrad jernoxidul,
som är föga färgad, men genom upptagande af syre
ur luften Öfvergår till garfsyrad jernoxid, hvilken
utmärkes af en djup svart färg. Enligt Lewis gifva
lika delar galläple och jernvitriol ett bläck, som,
när det begagnas, har god färg, men med tiden blir
gulbrunt. Ju större mängd galläple, som användes,
desto varaktigare blir skriften. Dock blir bläcket
vid allt för stark tillsats af galläple benäget att
mögla. Tillsats af gummi är nödvändig för att göra
bläcket till en viss grad mindre lättflytande samt
för att hindra den i vätskan uppslammade, färgade
fällningen af garfsyrad jernoxid att sjunka till
bottnen. Ett allt för tunnflytande bläck suger sig
nämligen in i papperet och skriften blir otydlig.
Enligt Bottoek är galläplenas halt af slem och
extraktivämnen orsaken till bläckets möglande. Han
föreslår derför att låta afkoket på galläplena stå
en längre tid i luften, tills ytan blifvit betäckt
af ett tjockt mögeltäcke. Sedan man aflägsnat detta
genom silning och blandat den klara vätskan med en
behörig mängd jernvitriol, erhåller man ett bläck, som
har djup svart färg och ej visar någon benägenhet att
mögla. Tillsats af en ringa mängd kreosot (karbolsyra)
eller träättiksyradt jern i stället för jernvitriol
förekommer mögelbildning.
Bland de talrika recepten för beredning af skrifbläck
kunna vi anföra följande: 8 delar pulveriseradt
galläple, 4 delar jernvitriol, 4 delar gummi och
62 delar vatten, hvartill sättes en ringa mängd
kreosot. Först kokas galläplena under en timme
med 3/4 af vattnet; lösningen silas och blandas med
gummit, som först blifvit löst i sin dubbla vigt hett
vatten. Jern vi triolen löses i det öfriga vattnet och
blandas med den nyss erhållna lösningen af galläple
och gummi, hvarefter kreosot tillsättes.
Den olägenhet, som vidlåder det vanliga skrifbläcket,
att med tiden afsätta en tjock bottensats, finnes icke
hos alizarinbläcket, som synes först ha tillverkats
af H. Stephens i London. Detta bläck är till en
början blått, men skriften blir snart svart. Det
är betydligt mera lättflytande än det vanliga
bläcket och intränger i papperet, dock utan att göra
skriften otydlig. Alizarinbläck innehåller garfsyrad
jernoxidul, löst i ättiksyra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
