Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bläck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indigosvafvelsyra. Enligt Leonhard i beredes alizarinbläck
derigenom, att 42 delar galläple och 3 delar
kräpp utlakas med 120 delar hett vatten. Till den
filtrerade vätskan blandas l1/, del indigolösning,
5 1/3 jernvitriol och 2 delar trä-ättiksyradt jern
(af kreosot orenad ättiksyrad jernoxidul, beredd
genom lösning af jern i träättiksyra).
Enligt Runge erhåller man ett godt skrifbläck med
flera goda egenskaper, om man kokar l del raspadt
campecheträ med 6 delar vatten och till 1000 delar
af den erhållna lösningen efter afsvalning blandar
l del neutralt kromsyradt kali. Tillsats af gummi
bör undvikas. Detta bläck ger en blåsvart skrift;
det är fullkomligt flytande och förderfva^ ej genom
utfällning af bottensats. Skriften kan ej borttvättas
med vatten eller med utspädda syror.
Hufvudsakligen för besparings skull har man försökt
ersätta galläple med andra garfsyrehaltiga ämnen
ur växtriket, såsom ekbark, sumak m. m., men med
ringa framgång.
Med outplånligt bläck förstår man bläcksorter,
som mer eller mindre kraftigt motstå inverkan af
kemiska reagentier, hvilka förstöra eller urfärga
vanligt bläck. För att emellertid ett bläck skall
vara outplånligt, erfordras, att skriften dermed skall
vara så fast införlifvad med papperet, att hon ej kan
borttagas genom tvättning och skrapning. Man bereder
outplånligt bläck genom att till vanligt bläck sätta
sådana ämnen som lampsot, indigopulver, berlinblått
o. s. v.
Berzelius upptäckte under sina arbeten med den
sällsynta metallen vana di n, att vanadinsyrad
ammoniak med galläpledekokt ger en mörk vätska^ som
är ganska passande till bläck och frambringar en
skrift, som motstår så väl syror som alkalier. Ty
värr är vanadin, som af vår landsman S ef s tro m
upptäcktes som en ringa beståndsdel i jern från Taberg
i Småland, en af de sällsyntaste metallerna. Det
är dock ganska troligt, att man skall kunna erhålla
vanadinsyrad ammoniak för så billigt pris, att den
kan användas till bläckberedning. Endast helt små
mängder af det dyrbara ämnet erfordras derför. Kemins
historia kan uppvisa många exempel på ämnen, som
förr ansetts mycket dyrbara, men, då de fått någon
praktisk användning,, kunnat erhållas till lindrigt
pris. Skriften blekes visserligen af klor, men
utplånas ej fullständigt. För öfrigt har detta bläck
förmånen att vara en klar lösning, ej en vätska, som
håller en färgad fällning uppslammad i gummivatten,
hvarför det äfven är ganska lättflytande. Helt nyligen
har man upptäckt vanadin som en beståndsdel i sjö-
och myrmalm. Enligt B ött ger beredes vanadinbläck
af 3 delar vanadinsyrad ammoniak, 3 delar gummi och
l del pyrogallussyra, hvartill sättes vatten, tills
ett bläck af tillräckligt mörk färg erhålles.
Med kopiebläck förstår man bläcksorter, som
gifva en skrift, hvilken kan aftryckas, om
ett fuktadt papper lägges deröfver och hårdt
tillpressas» Det beredes vanligen genom en
större tillsats af socker eller gummi till vanligt
galläple-jernvitriolsbläck. Alizarinbläck egnar sig
utan tillsats af gummi till kopiebläck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
