Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik - Statistiska uppgifter rörande ångmaskinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med högre tryck, än uppfinnaren på grund af den
tidens ofullkomligare ångpannkonstruktioner
vågade använda. Den enkla och föga skrymmande
högtrycksmaskinen väckte tanken att använda denna
motor så väl på vagnar som fartyg. De första försöken
i dessa riktningar gjordes ungefär samtidigt; dock
lyckades man förr åstadkomma en duglig ångbåt än ett
praktiskt användbart lokomotiv.
Afräknar man en del misslyckade försök, daterar sig
uppfinningen af den första ångbåten från år 1803,
då Robert Fulton (född 1767 i grefskapet Lancaster i
Pennsylvania) i förening med sin landsman Livingstone
begynte sina lyckliga försök, hvilkas resultat blef
byggandet af en ångbåt, som 1808 befor Hudson.
Den första ångvagnen bygdes af Richard Trevithick
i Cornwall, som 1802 uttog patent dera. Begagnad
blef han dock först 1808 och då endast under en
kort tid, enär han var så tung och klumpig, att
skenorna krossades under honom. Några år derefter,
omkring 1811, erhöll Blankinsop från Leeds patent
på en ångvagn, som 1812 insattes på en engelsk
kolbana och visade sig så ändamålsenlig, att han der
flera år begagnades. Flera konstruktörer uppträdde
efter Blankinsop, fastän med mindre framgång, tills
slutligen George Stephenson genom uppfinningen af ett
alldeles nytt lokomotivsystem lade grunden till vårt
nu varande jernvägsväsende.
Ar 1814 bygde Stephenson sitt första lokomotiv,
hvilket dock endast användes till kolforsling vid en
grufva i närheten af Newcastle; först 1825 befors
Stockton-Darlingtonbanan af ett både för person- och
godsbefordring bestämdt lokomotiv. Det sedermera
fullkomnade och vid den bekanta täflingsfesten den 6
oktober 1829 segrande lokomotivet, den berömda Rocket
(Raketen), förvaras ännu som en relik på Darlingtons
station i grefskapet Durham, och detta med rätta,
ty med denna maskin uppnådde man det då ansenliga
resultatet af två tredjedels sv. mil i timmen med
ett tåg af omkring 700 centners vigt, och dermed
öppnades jernvägarnas lysande framtid. Ingenting
bevisar bättre maskinbygnadskonstens framsteg än den
årliga tillväxten af ångmaskinernas antal, ty i samma
förhållande stiger äfven den årliga tillverkningen
på maskinväsendets alla områden. Vi skola derför
här lemna några statistiska uppgifter deröfver.
Statistiska uppgifter rörande ångmaskinerna. År
1810 uppgick antalet af de i England arbetande
ångmaskinerna till 5 000; fyrtio år senare voro ensamt
i spinnerierna och väfverierna 3 637 ångmaskiner
i gång med ett antal hästkrafter af tillsammans 88 417,
hvilket tal redan under de tio följande åren så
ökades, att det 1861 uppgick till 375 311. Enligt en
tillnärmelsevis gjord beräkning af sakkunniga personer
uppgick år 1860 den sammanlagda arbetsstyrkan af de i
Englands fabriker och bergverk använda ångmaskinerna
till 1 800 000 hästkrafter, motsvarande ungefär 40 000
maskiner. Dessutom beräknades ångfartygens maskiner
till 850 000 och jernvägslokomotivens till 1 million
hästkrafter. Antalet af på engelska banor använda
lokomotiv uppgick vid slutet af 1865 till 7 414.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
