Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillverkningen af ångpannor - Verktygsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2b MASKINBYGNADSKONSTEN
OCH HENNES HJELPMEDEL.
som skall användas. Bakom denna käk befinner sig en
platta, hvars afstånd från käken är lika med den
längd, man vill gifva de afklipta bitarna. Genom
denna anordning fås på ett beqvämt och enkelt
sätt alla nitämnena lika långa. Härefter glödgas
jernbitarna i en smidesässja och förses med tillhjelp
af hammare och nageljern med ett hufvud. Nitarnas
hufvuden förfärdigas antingen för hand eller medelst
fallhammare och sänke eller slutligen med tillhjelp
af maskiner, liknande nitmaskinen. För att hopnita
plåtarna fästas de till en början vid hvarandra
medelst skrufbultar; den rödglödgade niten stickes
genom de noga midt för hvarandra stälda hålen (som
ofta för större noggranhets skull upparbetas med en
så kallad upprymmare) inifrån och utåt, såsom fig. 21
visar. Sjelfva nitningen sker antingen för hand eller
medelst maskin.
Om pannan nitas för hand, bör man, så vidt möjligt,
hafva den del uppåt, som skall nitas, emedan slagen
böra så kraftigt som ske kan i lodrät riktning
träffa nithufvudet. För att åstadkomma en motverkan
mot de slag, som behöfvas för att smida det yttre
nithufvudet, måste niten fasthållas inifrån. Härtill
begagnas vanligen en slägga, som medelst en hafstång
pressas mot niten (fig. 22). För nitning behöfvas
vanligen sex arbetare: tre hamra nithufvudet på
yttre sidan, två hålla emot inuti pannan, medan den
sjette glödgar nitarna och bär fram dem. Nitningen
är ett mycket ansträngande arbete," hvarför tanken
att utföra det med maskin låg nära till hands, och
man har verkligen konstruerat flera dylika maskiner,
af hvilka dock ingen fullt ersätter handarbetet. De
kunna nämligen endast användas i sådana fall,
för hvilka de äro särskildt konstruerade. Den mest
bekanta och användbara torde väl vara den af Fairbairn
konstruerade, hvars anordning och verkningssätt synes
af fig. É3.
Hvad hållfastheten hos nitförbindningar angår,
är tydligt, att hon alltid skall blifva mindre än
hos de ställen af plåten, der han ej är försedd
med hål, så vida nämligen tvärgenomskärningarna
äro lika. I allmänhet blir .nitningen starkare,
om glest sittande’nitar med stor diameter användas,
än då dessa sättas nära hvarandra och hafva liten
diameter. Och likväl är det just detta senare
föreningssätt, som måste användas på ångpannor, då
skarf-varna här måste vara ångtäta. För att hindra
pannans försvagande genom nitning har man på senare
tiden sökt ersätta denna genom svetsning, hvilken
äfven redan användes vid tillverkningen af vissa
delar af pannan, t. ex. eldstaden i en lokomotivpanna.
Verktygsmaskiner. De råa arbetsstyckena, sådana de
komma ur gjuteriet eller smedjan, kräfva redan en
noggrannare bearbetning än den, som kan ernås med de
arbetsmetoder, vi hittills lärt känna. Dessa arbeten
ske antingen för hand, genom filning, mejsling,
Slipning, skafning, eller med maskiner. För att kunna
motsvara de fordringar, som nu mera ställas på en
m askinverks t ad, nämligen noggranhet, förenad med
största möjliga billighet, inskränker man handarbetet
så mycket som möjligt till anpassningsarbeten och
dylikt samt söker i stället u»tföra större delen af
arbetena med maskin. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
