Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska artilleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SVENSKA ARTILLERIET.
73
Sedermera, då Cronstedt blifvit chef för artilleriet,
uppgjorde han det första svenska artillerisystemet
(1726), hvarigenom många vigtiga förbättringar
infördes. Detta systems hufvudsakliga egenskaper
voro enkelhet,, likformighet, styrka och rörlighet,
i hvilka afseenden det står betydligt framför
det sju år senare af Valliere i Frankrike införda
systemet. Ryssar, po-lackar och danskar togo äfven
det nya svenska systemet till förebild.
-Efter Cronstedt öfvertog Augustin Ehrensvärd (1749)
vården om det svenska artilleriets utbildning, till
hvilken han väsentligt medverkade. Bland vigtigare
förändringar må nämnas, att lavettsidorna gjordes
parallela och att kanonerna götos massiva och
borrades.
De namn, som derefter framträda i vårt artilleris
historia, äro Helvig och Gardell. Dessa båda utmärkta
män voro visserligen hvarandras motståndare i afseende
å den riktning, hvari de a’nsågo att förbättringarna
inom artilleriet borde gå, men båda bidrogo dock
kraftigt till, att sådana blefvo genomförda. Den
förre införde det åkande artilleriet och lättare
jern-kanoner än de dittills begagnade, den senare
skapade det ridande artilleriet, och konstruerade
metallpjeser af ytterligare minskad vigt och enkel
yttre form.
Under denna ständig^ sträfvan att i det ena eller
andra afseendet förbättra artilleriets materiel hade
dock slutligen den så ytterst vigtiga enheten gått
helt och hållet förlorad. Denna återstäldes, på samma
gång ett alldeles nytt fältartillerisystem antogs
(1831). Detta system var till alla delar genomtänkt
och uppgjordt af då varande underlöjtnanten friherre
Fabian Wrede, som derigenom inlade oförgänglig
förtjenst om det svenska artilleriet.
Kanonerna, hvilka först af de* refflade pjeserna
utträngdes, utgjordes af två slag: kul- och
granatkanoner, dessa senare en förbättring af
fåltartilleriets gamla haubitsar.
Fordonen, bestående .af lavett och föreställare,
ammunitionsvagn, reservlavett, fältsmedja och
sjukkärra, hvilka alla fortfarande utgöra
fältartilleriets materiel, utmärka sig i
synnerhet för en så långt som möjligt genomförd
enhet. Så t. ex. ha de alla ett och samma slags
hjul. Föreningen mellan föreställare och lavett,
som dittills alltid antingen lidit af det felet,
att tisteln var för ostadig och hästarna på grund
deraf för mycket ansträngdes, eller ock af det
motsatta, oböjlighet och för liten vändbarhet,
verkstäldes efter en fullkomligt ny ide, hvarigenom
vändbarheten ökades och tisteln likväl bibehöll nödig
stadga. Förbättringen bestod deruti, att lavetten
erhöll två anligg-ningspunkter å föreställaren:
bröstnageln och vändskenan. Riktskrufvens konstruktion
förbättrades äfven.
Ett projektilslag, som först efter det senaste kriget
kommit fullt till heder, är granatkarteschen, hvilken
efter långvariga försök redan 1854 infördes vid det
svenska artilleriet. Då begagnades, som bekant, ännu
slätborrade kanoner, och granatkarteschen utgjordes
af en ihålig rundkula med tunt gods, hvilken fyldes
med smärre blykulor samt derefter försågs med en
liten sprängsats och tidrör. Till dettas tempering
(inställning för att brinna en viss tid) användes
en sinnrikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
