Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska artilleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstruerad tång, hvarmed satsen blottades för att
derefter antändas af lågan vid skottlossningen. Den
granatkartesch, som användes för de refflade
kanonerna, grundar sig på samma princip. Tidröret
är dock förenkladt och inställes helt enkelt genom
vridande af en graderad skifva å det samma.
Sedan två år tillbaka pågå försök med ny materiel
för fältartilleriets mindre kanon, den 2,58 tums. Vid
dess konstruktion har hufvudsakligen användts jern;
sålunda är lavetten helt och hållet af detta ämne,
dock med undantag af hjulen, hvilka, lika för
alla fordon, äro af trä och jern i förening, samt
af vissa smärre delar, hvartill brons eller stål
ansetts ända-målsenligare. Föreställaren är äfven
till större delen af jern, ammunitionskistan likväl
af trä. Föreningen mellan föreställare och lavett
är utförd efter samma princip som vid den nu varande
materielen. Med tillämpning af samma grunder är äfven
en ny ammunitionsvagn konstruerad.
Försöken äro för kort tid sedan afslutade och ha
utfallit till den nya materielens fördel, hvarför
den äfven lär komma att antagas.
B ak laddningsiden s tillämpning på kanoner synes i
Sverige ha erhållit sin första lyckliga lösning. Redan
1843 anstäldes de första försöken med sådana kanoner
af Martin von Wahrendorffs konstruktion. Denna
konstruktion, som sedermera blifvit införd så väl
i Sverige som i Tyskland, Holland, Österrike med
flera främmande länder, är till en del beskrifven
i det föregående. Mekanismen, i Tyskland kallad
»kolbenverschluss», utgöres af en stötbotten a
(fig. 74), genom hvilken, sedan han blifvit införd, en
cylindrisk spärr b med handtag inskju-tes. Stötbottnen
förlänges bakåt, för lätthetens skull likväl blott
med två skänklar c, och slutar med en skruf d i
kärnliniens förlängning. Sedan spärren är utdragen,
kan stötbottnen dragas bakåt, tills hans främre,
cylindriska del inträder i kapseln e, hvilken derefter
kan vridas åt höger kring gångjärnet/. Sedan allt
efter verkstäld laddning är åter infördt, vrides
handtaget g, hvarigenom stötbottnen drages bakåt och
på samma gång trycker spärren mot det bakom liggande
godset. På stötbottnen sitter en tätring h af stål.
I Sverige synas äfven de första lyckade försöken
med refflade kanoner blifvit utförda. Visserligen
anstäldes redan 1844 sådana försök i Frankrike, men
de misslyckades, och det var först de af Wahrendorff
och den sardinske kaptenen Cavalli vid Åker 1846
utförda försöken, som ådagalade dessa pjesers
öfverlägsenhet öfver de slätborrade. Härvid användes
kammar-laddningskanoner af så väl Wahrendorffs som
Cavallis konstruktion, försedda med två refflor,
och projektiler med deremot svarande jernvingar. Ar
1857 anstäldes försök i Preussen med refflade
kanoner, antagligen med projektiler af en senare
konstruktion af Wahrendorff. Dessa projektiler hade
tre omgjutna blyringar, som tvungos genom loppet och
gåfvo projektilen den nödiga rotationen. Som vi se,
La vi här grunden till det system, som Preussen ännu
i dag eger.
En bakladdningsmekanism, som 1857 försöktes i
Frankrike Qch derjemte pröfvats i England, Norge,
Danmark och Sverige (1863), är den af då varande
löjtnanten i svenska flottan C. C. Engström
konstruerade. Dessa för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
