Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härdning och anlöpning - Smidningen af bordknifvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNIF OCH GAFFEL.
131
Härdning och anlöpning. Det vigtigaste, för alla
skärande och stickande stålvarors godhet mest
bestämmande arbetet är en väl utförd och afpassad
härdning vid den värmegrad, som erfarenheten visat
vara den bästa; men härtill fordras ett belopp af
skicklighet och insigt, som endast en eller annan
arbetare förmår tillegna sig.
Upphettningen för en sådan härdning sker för det
mesta i en vanlig öppen smedässja med träkol eller
kåks. Denna upphettning måste stegras ända till
glödgning; ljus rödglödgning är i allmänhet den
tjenligaste härdnings-hettan. Härpå följer omedelbart
neddoppningen i kallt vatten (härdningsvät-skan),
som omröres med stålgodset. Detta blir i följd
af den plötsliga af-kylningen glashårdt och är
då för de flesta ändamål obrukbart samt måste
genom förnyad upphettning, som dock aldrig får gå
till glödgning, göras mindre sprödt och bekomma
erforderlig spänstighet. Denna upphettning kallas
anlöpning. Blir nu det glashårda stålet endast foga
upphettadt och derefter åter afkyldt i vatten,
har det i behåll det mesta af sin förra hårdhet
och sprödhet, men ju längre deremot upphettningen
drifves, desto vekare blir det. Det är alltså af
största vigt att på ett tillförlitligt sätt kunna
bedöma upphettningens gradtal, och härtill tjena de
s. k. anlöpningsfärgerna, som, när ett stycke blankt
stål upphettas, bildas på dess yta. Anlöpningsfärgerna
framträda i följande ordning: ljust halmgult vid 221
graders upphettning, mörkare halmgult vid 232 grader,
orangegult vid 243, gulbrunt vid 254, gulbrunt med
en dragning i purpurrödt vid 265, purpurrödt vid 277,
ljusblått vid 288, mörkblått vid 293, svartblått vid
317 och hafsgrönt vid 332 grader.
Ljusgul anlöpning passar för lansetter, mörkare
halmgul för rakknifvar och de flesta kirurgiska
instrument, orangegul för pennknifvar, gulbrun för
mejslar och plåtsaxar, purpurblandad gulbrun för
hyflar och yxor, purpurröd för bords-knifvar och
saxar, ljusblå för klingor och urfjädrar, mörkblå
för dolkar, borrar och finare sågblad samt svartblå
för vanliga sågblad.
Smidningen af bordsknifvar fordrar två arbetare,
nämligen smeden eller mästaren, som sköter
knifämnet med den ena handen och med den andra
en liten hammare, samt ett biträde, som slår
på med en tyngre hammare. Sålunda utsmides vid
rödglödgningshetta den ena ändan af en stålstång
ganska fort till den ungefärliga formen af ett
knif blad, afsmalnande mot ena kanten, men dock ej
utplattadt till skarp egg. Efter Smidningen följer
omedelbart knif-bladsämnets afhuggning från stången,
hvarvid så mycket material tages med bakom bladet,
som erfordras för att efter förnyad upphettning forma
tången, som fästes i skaftet, och å fällknifvar
det s. k. trycket. Tången bildas dock ofta äfven
på det sätt, att vid bladämnet fastvälles ett litet
stångformigt stycke jern, som sedan färdigsmides. Den
å bordsknifven mellan bladet och tången befintliga
s. k. mittran tillformas någorlunda mot städet redan i
den första Smidningen och får sedan sin rätta gestalt
medelst sänksmide.
I första Smidningen anbringas ock
tillverkningsstämpeln i ett enda hammarslag Öfver en
i städet fäst motsvarande stålstamp. Sedan tången och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
