Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filar och raspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ELDVAPNEN, DE BLANKA VAPNEN
OCH STÅLVERKTYGEN.
grad göra det besvärliga filningsarbetet mindre
oumbärligt, men de fall, då sådana utvägar stå till
buds, utgöra dock jemförelsevis endast ett litet
fåtal, medan i alla de öfriga det smidda eller gjutna
ämnet måste, för att erhålla ett någorlunda putsadt
utseende, undergå behandling med fil.
Med undantag af de största stötfilarna, som ej
sällan ha en kärna af jern invald i det på alla
sidor omgifvande stålet, bestå filarna helt och
hållet af glashårdt stål. Filen är i sjelfva verket
det enda stålverktyg, som har och måste ha denna
högsta härdningsgrad, och således äfven det enda, vid
hvars tillverkning någon anlöpning ej ifrågakommer,
hvaraf vidare följer, att sprödhet och skörhet äro
egenskaper, som vidlåda hvarje fil. Derför kan ej
heller detta verktyg, såsom fallet är med sågar,
saxar, knifvar o. s. v., på vanligt enkelt sätt
upphvässas, när det blifvit afnött. Längre fram skall
dock visas, huru det med mycket arbete kan å nyo
göras tjenstbart. En slö fil af godt stål innehåller
emellertid alltid ett värdefullt ämne för tillverkning
af grafsticklar, mejslar och andra egghvassa verktyg.
Man har filar af ända till 17 tums längd, men äfven
små urmakarfilar af den finaste beskaffenhet, som
endast äro 2/3 tum långa. Allt efter upp-huggningens
olika finhet skiljer man mellan grofva, medelfina
(bastard-) och fina eller slättfilar, jemte åtskilliga
mellangrader, såsom halfslättfilar, finslätt-filar
o. s. v. För att rätt fatta en angifven finhetsgrad
måste man dock nödvändigt äfven veta, huru lång
den i fråga varande filsorten är, ty en slättfil af
t. ex. V2 fots längd är huggen finare än en slättfil
om dubbla längden. Dessutom råder häruti hvarken
mellan filfabrikerna i olika länder eller ens mellan
de särskilda fabrikerna i ett och samma land någon
full öfverensstämmelse.
Filarna förete i sin för olika ändamål olika form den
största mångfald. Genomskärningsytan är än qvadratisk,
än aflångt rektangulär, än liksidigt eller kilformigt
triangulär, än halfrund o. s. v. Vanligen afsmalnar
filen åt yttre ändan, der han till och med förekommer
alldeles utspetsad, och genom att göra ytorna mer
eller mindre utsvälda eller bugtiga ökar man hans
arbetsefFekt. Bladfilar för smala inskärningar göras
tunt kilformiga som ett knifblad, men huggas både
på smal- och bredsidorna. Dubbelformade sådana filar
smidas tunt kilformiga åt begge sidor. Halfrunda filar
ha en rak och en bugtig yta, begge huggna. A begge
sidor svagt rundade, mot yttre ändan afsmalnande
filar kallas fågeltungor o. s. v. Inom åtskilliga
yrken, t. ex. af urmakare, guldsmeder, gördelmakare,
bildhuggare o. s. v., begagnas en mängd egendomliga,
för vissa särskilda ändamål afsedda filformer,
och utom de vanliga raka filarna har man äfven på
hvarjehanda sätt krökta eller i rät vinkel böjda,
med hvilka man kommer åt att putsa i fördjupningar.
Till gröfre och tyngre filar begagnas medelgodt bränn-
eller puddelstål, men till de bästa och medelfina
sorterna endast gjutstål. Sistnämda stålsort lämpar
sig bäst till denna tillverkning, emedan det jemte
stor hårdhet äfven besitter en viss spänstighet och
dessutom är till hela sin massa likformigt, hvilken
egenskap saknas hos bränn- och puddelstålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
