Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika slags lås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
LÅSEN, DE BRANDFRIA KASSASKÅPEN OCH
SPIKTILLVERKNINGEN.
tillhållningen, så att utsprånget upplyftes ur den
ena eller andra inskärningen och regeln derefter kan
framskjutas. Vid regelns yttersta ställningar faller
deremot utsprånget s in i den ena inskärningen och
håller derigenom regeln fast i hans ställning.
Mest använda äro nu mera de s. k. franska eller
dubbla låsen, som dock äfven de, om man får
tro tyska författare, skola förskrifva sig från
Tyskland, der de under förra århundradet skulle
blifvit uppfunna af G. A. Freitag i Gera. Ett
mellanting mellan det franska och tyska låset kallas
bastard-eller snippsnapplåset och förekommer ännu
någon gång som lådlås. Det franska låset har två
säkerhetsinrättningar, en faststående, inriktet,
och en rörlig, tillhållningen. Den senare har till
uppgift att, hvar gång nyckelaxet gått omkring ett
slag, åter göra regeln orörlig och fast, och det så
väl i hans båda yttersta lägen som deremellan, då
så behöfves. Skall regeln föras åt ettdera hållet,
måste nyckelaxet, innan det hinner till angreppen,
först skjuta upp tillhållningen, som håller regeln
fast. En tillhållning gör alltså nästan
samma tjenst som en dörrklinka. Den bifogade
afbildningen (fig. 155) af ett enkelt lås visar en
tillhållning af en bland de vanligaste formerna
och fig. 156 en löstagen tillhållning, sedd från
andra sidan. Man inser lätt, att nyckelaxet, då
det från hvilkendera sidan som helst passerar den
öfre halfcir-keln, måste, innan det når angreppet,
träffa och så högt upplyfta tillhållningens bygel,
att hennes hake lyftes upp ur inskärningen på regelns
öfre sida, i hvilken han ligger, och regeln sålunda
blir fri. Sedan han gjort sin rörelse, går jemte
nyckelaxet den fjä-drande tillhållningen strax åter
ned och lägger sig i den följande inskärningen, och
regeln är åter fast. Låset är enkelt, hvarför regeln
blott har två lägen och blott två inskärningar äro
behöfliga. Fig. 157 visar regeln på ett dubbelt lås,
hvilken i denna sin egenskap har tre inskärningar och
ett angrepp med två luckor. Tillhållningens öfre del
(fig. 155), som är böjd till höger om ett stift,
fjädrar sig der och stöder sig med sitt ändstycke
mot ett annat stift eller, såsom här, mot klinkans
hals. I fig. 156 är denna tillhållning särskildt
afbildad. Någon särskild inverkan på klinkan
eger dervid icke rum. Alla andra former, hvarunder
tillhållningarna i det dubbla låset kunna förekomma,
grunda sig på klinkans princip och gripa alltid
med utsprång in uti regelinskärningar. Så göra ock
de s. k. lösa sluten, hvilka ej ha klinkform, utan
röra sig uppåt och mellan ledare. Den nedre kanten af
dessa inrättningar, på hvilka nyckeln skall utöfva den
lyftande verkningen, är naturligtvis alltid bågformig.
Man har äfven mångdubblat tillhållningarna, så att
två eller flera lyftningar måste ske, innan axet når
angreppet. Detta är t. ex. fallet i Barrons
Fig. 155. Franskt lås med nyckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
