- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register /
182

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synålarnas material och tillverkningssätt - Ögat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af en skinntuta. För att ingen rost skall bilda
sig, måste denna slipning ske torr, och det sten-
och metalldam, som dervid uppstår, gör arbetet
ytterst farligt för sliparens helsa. Man har
derför äfven uttänkt mångahanda sätt att afhjelpa
denna olägenhet. Verksammast har det visat sig
att öfvertäcka stenen med en huf, så att blott
en liten del deraf ligger öppen. Stenens hastiga
omlopp förorsakar ett luftdrag, som drifver dammet
in i hufven och vidare genom ett afloppsrör in i en
sluten kammare. Allra säkrast synes dock detta onda
böra öfvervinnas genom användning af den i Tyskland
nyligen uppfunna sjelfverkande slipmaskinen.

En arbetare kan nämligen sköta fyra slipmaskiner,
utan att han, såsom handsliparen, oafbrutet behöfver
vara i deras närhet, och om också ej det skadliga

Fig. 200. Nålarnas riktning.

Fig. 201. Dubbel nål efter märkningen.

inflytandet på de dermed syselsatta arbetarna
i någon högre grad minskas, är det dock en vinst,
att ej så många behöfva egna sig åt en ohelsosam
handtering. Slipmaskinen är en uppfinning af
nålfabrikanten Schleicher i Schöntheil vid
Aachen. Nålarna, som läggas framför honom på en
sluttande yta, komma emellan två kautsjuskifvor,
framvältras mellan dessa och bringas dervid i beröring
med den ytterst hastigt kringsnurrande stenen. En
skicklig handslipare kan på en dag spetsa ungefär
15000 skaft, alltså 30000 nålar.

Sedan nu trådstyckena genom slipning fått sina
båda spetsar, blir frågan, om man skall afklippa
dem eller ännu för vidare bearbetning låta dem
vara hela. Härmed ha vi betecknat två olika
tillverkningssätt, det äldre, engelska, och ett nyare,
som företrädesvis i Tyskland erhållit utbildning
och användning. Afklippas nålämnena, hvilket åter
igen sker på maskinsaxen under användning af ett
mått, följer derpå plattningen, d. v. s. nålens
tillplattning i den trubbiga ändan. Detta sker
för hand vid ett litet jernstäd med passande hammare
och en utomordentlig hastighet. Arbetaren fattar
med venstra handen ett par dussin nålar i sönder vid
den spetsiga ändan, breder ut dem i en rad och ger
dem med lätta raska hammarslag den åstundade formen,
dervid han alltid träffar ett större antal nålar med
samma slag. Härigenom blifva dock ändarna allt för
hårda för nästa operation, ögats anbringande, och
derför måste nålarna först å nyo svagt uppglödgas
och långsamt afkylas.

Ögat bildas antingen genom inslagning eller genomstickning.
Någon egentlig borrning, såsom man
ofta tror, eger härvid ej rum; användningen af en

Fig. 202. Dubbelnål efter uthuggningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:22:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/6/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free