Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synålarnas material och tillverkningssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Synålarnas material och tillverkningssätt. Synålarna,
som vi nu först gå att behandla,
tillverkas för det mesta af ståltråd; för simplare
och grofva sorter användes äfven jerntråd, hvilken
då under arbetets gång först måste förvandlas till
stål. Det första arbetet är trådens upphasplande
på en stor cylinder eller på hasplar af 16–20 fots
omkrets. Man erhåller på detta sätt en stor trådring
med 50–100 vindningar, hvilken derefter med en kraftig
maskinsax uppklippes på två motsatta ställen, då man
får två bundtar af 8–10 fots längd. Dessa bundtar
klippas derefter med samma sax i kortare ändar,
skaft, hvilka äro jemnt dubbelt så långa som de
blifvande nålarna. Då saxen drifves af maskinkraft,
består arbetarens göromål blott uti att skjuta under
tråden, och för detta ändamål tar han hela bundtar
af ungefär 100 trådar i hvarje på en gång. Medan han
skjuter in tråden från venster, håller han med den
högra handen emot honom ett afskärningsmått, som har
formen af ena halfvan af en på längden klufven bägare
och bestämmer de afskurna trådstyckenas längd. Ty då
trådändarna införas i afskärningsmåttet, ända tills
de stöta emot dess botten, och afklippningen sker tätt
invid måttets öfre kant, måste alla styckena blifva
lika långa. Saxen gör 21 snitt i minuten; två snitt
behöfvas för att genomskära en bundt af 100 trådar,
men det tredje går tomt, emedan arbetaren i detta
ögonblick lägger bort de afskurna nålämnena. Således
kunna på en minut ungefär 700 eller på en timme
40000 nålämnen afklippas, hvaraf sedan erhållas 80 000
nålar. I Aachen och andra tyska fabriksorter har man
i användningen af hjelpmaskiner gått ännu längre än
i England. Här verkställes till och med nålämnenas
klippning med sjelfverkande maskiner, som arbeta med
matematisk noggranhet och uträtta betydligt mera än
handarbetet. En arbetare är tillräcklig för skötseln
af tre maskiner.
Då nålämnena ännu äro mer eller mindre krökta
eller böjda, måste de nu rätas eller riktas. För
detta ändamål hoplägger man 5 000–6 000 ämnen i en
bundt och skjuter ett par starka jernringar öfver
dem. Dessa bundtar glödgas nu först lindrigt, för
att metallen skall bli mjuk, och rullas derpå sakta
mellan två stålplåtar, af hvilka den ena är fast,
men den andra rörlig och tungt belastad (fig. 200);
den senare drages af ett par arbetare fram och
tillbaka. Plåtarna ha ett par längdinskärningar,
i hvilka ringarna gå, så att den öfre plåten lätt
kan utöfva sitt tryck på trådarna. Denna öfre plåt är
upphängd på en pendelartad svängel, och hela apparaten
kallas riktmaskin. Genom den ömsesidiga gnidningen
och pressningen vid detta arbete, som efter ett par
hvarf är verkstäldt, bortfaller äfven största delen
af glödspånen. Härefter spetsas nålämnena i båda
ändarna. Till detta arbete användas slipstenar af
finkornigt sandsten, som genom maskinremmar försättas
i ett omlopp af svindlande hastighet. 2 000 omlopp
i minuten anses behöfliga, om spetsarna skola bli
goda. Den vid sin sten sittande sliparen tar, allt
efter trådarnas finhet och sin egen skicklighet, ett
eller två dussin eller ännu flera nålämnen och håller
deras ändar mot stenen, medan han på samma gång vrider
dem fram och tillbaka mellan tummen och pekfingret,
för att de på alla sidor skola komma i beröring med
stenen. Tummen skyddas härvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
