Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förarbetningen af bleck i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 FÖRARBETNINGEN AF BLECK OCH
TILLVERKNINGEN AF STÅLPENNOR.
konstnärer och deras arbeten ej att jemföra med hvad
man i våra dagar förstår med industri. Det oaktadt
skulle vi haft anledning att här omnämna äfven deras
alster, om vi ej redan i sammanhang med vapenväsendet
behandlat detta ämne. En annan del uppskjuta vi,
tills vi komma att tala om guld- och silfversmidet,
och syselsätta oss här endast med den bearbetning af
bleck, som eger rum inom plåt-’ och bleckslageriet
och hvars hufvudsakliga ämnen äro jern, stål, zink,
koppar, messing och nysilfver. Af koppar hamrade
man redan mycket tidigt skålar, pannor, kittlar,
lampor o. s. v., kände också redan metallens skadliga
inflytande på helsan och anbragte som skyddsmedel
på mat- och dryckeskärl förtenning. Äfven hade man,
ehuru sannolikt ej lika ofta, sådana kärl af tenn.
I Tyskland funnos ganska tidigt skickliga
kopparslagare, som redan i ’ 13:e århundradet egde
åtskilliga skrårättigheter. Sedan 14:e århundradet
tillverkade Augsburgs och Nürnbergs bleckslagare
en stor mängd kärl af den på en gång vackrare och
billigare messingen. Stora massor af tyska och
holländska koppar- och messingsvaror gingo ännu
i medlet af förra århundradet till England, tills
egarna af de ej långt förut upptäckta rika engelska
koppar-grufvorna i förening med fabrikanterna
i Birmingham så småningom gjorde denna införsel
obehöflig, och Birmingham har sedan dess förblifvit
hufvudsätet för tillverkningen af alla slags koppar-
och messingsvaror.
Jernkärlen förfärdigades fordom af smeden, tills
efter jerngjutningens uppfinnande tillverkningen
af sådana varor till största delen tillföll
henne. Förtenningen af sådana kärl skedde helt enkelt
sålunda, att det smälta tennet med blånor ingneds
på de upphettade ytorna. Sedermera utfann man bättre
förtenningsmetoder och använde dem äfven omedelbart
på sjelfva jernplåtarna. Med detta framsteg,
uppfinningen af hvitblecket, var grunden lagd till
en långt mera omfattande bleckvaruindustri. Konsten
att förtenna jernbleck skall under första hälften
af I7:e århundradet uppfunnits i Böhmen, hvarifrån
hon 1620 spred sig till Sachsen. Af införskrifna
tyska arbetare lärde först engelsmännen och derefter
fransmännen denna konst; men d* förra egnade henne
dock den största omsorgen, och det engelska blecket
var länge berömdt så väl i följd af det engelska
tennets förträfflighet som deraf, att man använde
ett mycket likformigt valsadt bleck.
Den, som mest bearbetar bleck af vanliga metaller,
är bleckslagaren, ehuru ej litet deraf går genom
andra händer, t. ex. gördelmakarens, låssmedens,
knappfabrikantens, präglarens o. s. v. Äfven
de bekanta bleckskedarna äro ej ett alster af
’bleckslagararbete, utan utgöra föremål för en
liten särskild industri. Medan förr de förnäma åto
med silfverskedar, medelklassen med tennskedar och
hos de ringare stånden träskeden var den vanliga,
sökte klensmeden och sporrmakaren ersätta de senare
med en jernsked, som de först utsmidde och sedan
utarbetade med filen. Då företogo sig 1710 två
arbetare i Baierfeld i det sachsiska Erzgebirge att
utskära skedarna ur tjock jernplåt och derefter
uthamra fördjupningen. Härigenom möjliggjordes
en tillverkning i massa och grundades skedsmidets
industri, som utbredde sig till andra bergs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
