Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De hvilande gångarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA GÄNGSYSTEM.
227
görande behöfliga delen af steghjulet äro af
bildade. Kanterna a b i cylinderhålan kallas hennes
läppar.
I fig. 235, der oron och följaktligen äfven hennes
spindel ha sin största svängvidd åt venster,
uppehälles steghjulet fullkomligt i sin rörelse af
sin kugge c; i fig. 236, der oron till en del gjort
sin återsvängning (åt höger), erhåller hon af den
nu frigjorda kuggen c genom hans gnidning mot läppen
a en liten stöt till fortsättning af sin svängning;
i fig. 237 har oron uppnått sin största svängvidd åt
höger och försätter dervid å nyo steghjulet i hvila,
medan hon i fig. 238 åter är stadd i svängning åt
venster, hvarvid hon å nyo genom kuggens gnidning
mot läppen b erhåller en liten stöt af steghjulet.
Bättre än den för nötning mycket utsatta
cylindergången är ankargången. Denna nu mera för goda
fickur vanliga gång är en uppfinning af den redan
nämde Graham och utgör i sin första inrättning, der
han utfördes för pendelur, en väsentlig förbättring
af den förut i fig. 229-230 framstälda clementska
tillbakafallande ankargången. Fig. 239 visar denna
förbättrade ankargång, hvars verkningssätt lätt
förstås utan vidare förklaring.
Fig. 240. Coles hvilande ankargång för fickur.
Fig. 241. Fri gång.
För fickur är naturligtvis inrättningen af detta
slags gång en helt annan. Den bästa formen deraf
är den rätliniga ankargången efter det system, som
åskådliggöres i fig. 240. Dock förekomma vid dess
användning några små olikheter.
Det hufvudsakligaste af inrättningen är följande. På
spindeln af oron a (fig. 240) är vinkelrätt mot
svängningsaxeln anbragt en liten skifva 6, på
hvilken ett litet stift, den sa kallade häfstenen,
sitter, hvilken på bättre ur göres af rubin. Det i
steghjulet d gripande ankaret e är i ena ändan fö
rsedt med en gaffel c, hvilken vexelvis omfattar
och släpper häfstenen, men har i den andra en
stångartad förlängning, som vid ankarets svängning
slår emot två stift g och g1 och sålunda begränsar
dess rörelse. Denna anordning är så beskaffad, att,
när stången slår mot stiftet g, gaffeln ligger öppen
för häfstenens inträdande från höger, och omvändt,
när hon slår emot stiftet g1, lemnar häfstenen gaffeln
för att vid återsvängningen från venster till höger
åter inträda uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
