Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De hvilande gångarna - Den fria gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
URTILLVERKNINGEN.
honom. Medan oron a efter erhållen stöt svänger
fritt, hvilar steghjulet med en af sina kuggar mot
ankaret; då svängningen vänder om, träder häfstenen
in i gaffeln och lyfter ankaret så långt undan, att
den förut på hjulkuggen hvilande ankarhaken glider
af och i stället den andra ankarhaken fastnar mot
en framryckande steghjulskugge, så att hjulet åter
igen måste komma i hvila o. s. v. Svängningarna
hos en med sådan gång förbunden oro utgöra fram och
tillbaka nästan ett helt omlopp, och häri ligger det
hufvudsakliga företrädet hos denna mekanism; under
dessa omständigheter är nämligen oron ett kraftigare
svänghjul, än vid lappspindel- eller cylindergången
är fallet, så att hon långt bättre förmår öfvervinna
de små rubbningar, ett fickur genom de vid bärandet
oundvikliga skakningarna är underkastadt.
Den i fig. 240 afbildade ankargången innehåller
en förbättring, som nyligen införts i den samma
af amerikanen M. G. C o le och hvarmed han sökt
afhjelpa en i den vanliga hvilande ankargången
stundom förekommande olägenhet. Denna olägenhet
består deruti, att häfstenen, om han tillfälligtvis
får en starkare fart, sedan han bragt ankaret e
i det ena läget, föres så långt omkring, att han
i samma riktning slår mot gaffelns utsida. Ar nu
gaffeln styf, kan genom stångens anslag mot ett af
stiften häfstenen springa lös eller orospindelns
och ankaraxelns små tappar böjas. Cole har derför
ersatt stångens mellan anslagsstiften befintliga ända
med en fjäder. Skulle nu af någon anledning orons
svänghjul af steghjulets drifkraft föras allt för
långt omkring, så att häfstenen slår emot gaffeln,
ger den mot anslagsstiftet g eller g1 anliggande
fjädern efter och häfstenen
Fig. 242. Fri gång med konstant kraft för pendelur.
kan i följd af gaffeländans form gå förbi för
att genast derefter återvända i sitt rätta läge.
Den fria gången. Vi skola nu tala om de b|da sista
slagen af gångar, den fria gången och gången med
konstant kraft. Fig. 241 visar en fri gång för ur
med oro; dock finnas äfven inrättningar efter samma
grund för pendelur. På inrättningen i fig. 241 är
A en fjäder, som från den ena ändan till den andra
likformigt afsmalnar och med sin smalare ända är fäst
vid en med urstommen förbunden plåt B. Denna fjäder
är nedtill nära den tjockare ändan försedd med en
liten ansats (7, mot hvilken steghjulets kuggar den
ena efter den andra stöta. Närmare sin smalare ända
deremot har samma fjäder på sin öfre sida en liten
ansats af messing, D, i hvilken en annan sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
