Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prydnad, utsiring, ornament - Konststilarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 GULDSMEDS-
OCH JUVELERARKONSTEN.
Det torde derför vara på sin plats, att vi här, innan
vi inlåta oss på det historiska och tekniska af vår
konst, kasta en Jemförande blick på olika tiders och
folks förnämsta konststilar. Vid denna betraktelse
skola vi dock ofta nödgas beröra bygnadskonsten, ehuru
denna eljest i och för sig ligger långt utom vårt
ämne. Men vi kunna, särskildt hvad afbildningarna
vidkommer, hänvisa till den redogörelse^ för de
arkitektoniska stilarna, vi i första bandet af detta
arbete lemnat.
Konststilarna. "Ville vi indela stilarna efter
tidrymder, skulle vi visserligen kunna åtskilja en
forntids-, en medeltids- och en nyare stil. Ett sådant
försök att i deras helhet och i alla konstriktningar
skildra stilens förändringar hos olika folk under
olika tider skulle dock föra oss för långt på sidan om
vårt ämne; det må derför tillåtas oss att här blott
framhålla de synpunkter, som för utsmyckningen och
särskildt inom juvelerarkonsten äro bestämmande.
Medan hos råa folk den smyckande pjesens massa är det
förnämsta, tillkommer hos mera utvecklade nationer
formen som ett förädlande moment, och ju högre den
andliga uppfattningen stegras, desto mera söker
äfven formen med sig förena en mer eller mindre
djupt liggande betydelse. Härvid måste dock den
sanna konsten noga taga sig till vara, att detta
nya element ej tillvällar sig en allt för vigtig
plats och till och med gör ämnet och formen den dem
tillkommande rangen stridig. Bland de gamla stilarna
äro i synnerhet den egyptiska, den grekiska och den
romerska jemte de dermed beslägtade arterna för
oss af väsentligare betydelse, bland medeltidens
den bysantinska, den romanska och den gotiska,
bland de nyare renässansen, cinque cento (1450-
1550), de olika franska stilarterna samt de nyaste
stiliseringsförsöken.
Egypternas konststil utmärkes inom bygnadskonsten
af sina kolossala, uppåt afsmalnande massor,
sin stora sparsamhet på utarbetade delar och en
stor mångfald af pelare, hvilkas plats stundom
intages af mennisko-gestalten. Till den alltid
betydelsefulla utsmyckningen togos förebilderna
från alla naturens alster. En mångfaldig anordning,
trots den oupphörliga återkomsten af samma motiv,
intryckets höjande genom en rik omvexling af färger,
en skematisk och konventionel uppfattning af det
hela, sådan var karakteren af denna utsmyckning och
dermed äfven ett stort fält öppnadt för konstnärens
skapande verksamhet. Rikedomen på medel mångdubblades
ytterligare derigenom, att man gaf det egentliga
ornamentet ett sjelfständigt utsiradt underlag,
vanligen bildadt genom ett sinnrikt kombineradt
nät af geometriska linier och figurer, och sålunda
kunde man med samma motiv åstadkomma alldeles olika
verkningar allt efter det olika sätt, hvarpå man lät
det framträda. Den formrika hieroglyfskriften var
likaledes ett värdefullt hjelpmedel för ornamentiken.
A s syrer n as, fenicernas, judarnas och andra
gamla österländska folks konst är beslägtad med
den egyptiska, och den egyptiska andans inflytelser
visa sig till och med ännu i den grekiska konstens
utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
