Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konststilarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTSTILARNA.
24 £
I samma soliga Grekland, der lifsåskådningen först
klarnade, blef äfven skönhetens ide, som hennes
lefvande och lifvande anda, i konsten inblåst. Den
fullkomligt naiva uppfattningen af hennes syften
utgjorde i och för sig intet, hinder, och liksom
hon fördomsfritt skapade, erhöllo äfven hennes
verk denna prägel af frihet, som är det nödvändiga
grundvilkoret för harmonin och formens skönhet;
ändamålsenlighet, allvar och värdighet gjorde sig,
när så fordrades, fullt gällande. Den grekiska
utsmyckningens motiv röra sig ännu med förkärlek
på linieornamentets område; först senare uppträda
derjemte-former från djur- och växtrikena, hvilka
dock i sin behandling äfven förete en fullkomligt
skematisk karakter. Lotosblomman t. ex., hvilken
grekerna lånade från den egyptiska ornamentiken,
har af en uppspirande blomknopp ofta blott dess
utveckling på längden och vill ej verka på annat sätt
än det, att hon genom sin form ger upphof till ett
egendomligt liniemotiv, som genom sammansättningar
låter på ett angenämt sätt upprepa sig. Lika enkel som
den grekiska stilen är, lika tacksam visar han sig i
användningen på guldsmidets-verk, och de prydnader,
som bragts i dagen genom gräfningar i trakter,
der forna grekiska kolonier stått, visa, hvilket
ofantligt inflytande den grekiska ornamentiken haft
på den romerska utsmyckningskonsten. Huru detta
helt naturliga inflytande ännu i våra dagar gör
sig gällande, visar den allmänna efterbildning,
hvarför dessa qvarlefvor af antik konst äfven från
våra guldarbetares sida äro föremål.
I många afseenden beslägtad med den grekiska, ehuru
egande lika många sjelfständiga element, har den
etruskiska stilen, som genom sin stränghet och sina
motivs enkelhet mycket skiljer sig från den yppiga
romerska stilen, för juvelerarkonsten varit långt
mera fruktbar än den senare. Den öfvervägande rika
användning af akantusornament, som den romerska stilen
företer, blir för metalltekniken och i synnerhet för
prydnadsting stel och nedtyngande, ornamentet göres
kroppsligt, blir hufvudsak och vanställer derigenom
den form, hvartill det endast skall utgöra ett
sirligt bihang.
Medeltidsstilen börjar med kristendomens herravälde
och omfattar följande från hvarandra skilda arter:
den äldsta kristna konsten i Rom, den bysantinska
stilen, den romanska och slutligen den germaniska,
vanligen kallad den gotiska stilen. Till samma tid hör
den muhamedanska stilen, som företrädesvis utbildade
sig i Asien, Egypten och Spanien och hvars element
äfven i afseende på det rent dekorativa inverkade på
den kristna konsten.
Symboliken, som utgör en utmärkande, beståndsdel
i den kristna konsten, var en naturlig följd
af det förtryck, som de kristna ledo under
de första århundradena och som tvang dem att
hålla sina sammankomster i grottor, katakomber
eller andra undangömda ställen. Först utvecklade
sig en bildskrift, som under formen af hedniska
sinnebilder meddelade de invigda den nya religionens
vigtigaste hemligheter, uttrycken af den mest glödande
inbördes kärlek och de kraftigaste uppmaningar till
ståndaktighet. Denna symbolik har bibehållit sig ända
till våra dagar, såsom det på våra prydnader ofta
återkommande korset och i synnerhet kyrkoprydnadernas
nästan stereotypiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
