- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register /
262

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

GULDSMEDS- OCH JUVELERARKONSTEN.

metaller qvar för att tillfredsställa den ännu föga
utvecklade handelns behof af mynt.

Vi kunna ej här inlåta oss på en redogörelse för de
betydande konstnärernas verk; men en af dem måste vi
dock särskildt framhålla, ej blott derför, att han
leder våra blickar till det alla konster famnande
Italien, utan äfven emedan han, en af de största
mästare i sin konst, på det mäktigaste bidragit till
hennes blomstring.

Denne konstnär är Benven ut o Cellini, född 1500 i
Firenze och tillhörande en familj, der konsten både
öfvades och älskades. Bestämd att blifva musiker, slog
han sig efter eget val på guldsmedsyrket, hvilket då
stod i synnerligt högt anseende. Sedan han förgäfves
försökt att få komma på den störste af de florentinska
guldsmederna, bildhuggaren Bandinellis verkstad, gick
han emot faderns vilja i lära hos Andrea Sandro, med
tillnamnet Marcone. »Min fader», berättar han sjelf,
»förbjöd Sandro att gifva mig den ringaste lön,
och sålunda lärde jag denna konst helt och hållet
för mitt nöje.» Han förvärfvade sig snart namn för
utmärkt skicklighet i sin konst, men måste i följd
af en duell vid sexton år lemna sin födelsestad och
begaf sig till Siena, der han tog anställning hos en
guldsmed vid namn Francesco Cactoro. Härifrån begaf
han sig till Bologna och fullkomnade sig i synnerhet i
teckning, allt under det han förtjente sitt uppehälle
genom arbete i sitt yrke. Han återvände nu till
Firenze och förvärfvade sig snart genom sina arbeten,
hvilka röjde lika mycken originalitet i uppfinningen
som konstfärdighet i utförandet, ett stort rykte,
hvilket förmådde de mest betydande guldsmederna att
genom anbud af höga summor söka fästa honom vid sig.

Då han likväl ej lyckades i Firenze grunda en egen
verkstad, begaf han sig till Rom, der Clemens
VII nyss blifvit påfve. Vistelsen här blef för
honom af stor betydelse så väl genom umgänget med
liksträfvande konstnärer som genom de bekantskaper,
han här gjorde bland framstående personligheter,
för hvilka han utförde talrika beställningar. Man bar
då på hattarna guldmedaljer, utsirade på mångahanda
sätt, i synnerhet med ciselerade framställningar
ur mytologin eller allegoriska figurer. Ett af de
skönaste af dessa arbeten, om hvars åstadkommande
aHa guldsmedskonstens hjelpmedel, gravering m. fl.,
förenat sig, eger antik-kabinettet i Wien. Det
föreställer myten om Leda Fig. 292. Vencziansk ring
Och utarbetades af Cellini för gonfalonieren Gabriello

från 16:e århundradet. ~ "
0 ,-j i .. ±
i j. 3

Cesarmo. Frän samma tid härstamma dessutom de

berömda dainasceringarna eller, rättare sagdt, de
ciselerade, med guld och silfver inlagda utsiringar,
som anbragtes på vapnen och, förut hufvudsakligen
utförda af turkiska konstnärer, nu på ett vida
öfverlägsnare sätt utarbetades af Benvenuto.

Fig. 291.

Ring från 14:e

århundradet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:22:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/6/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free