Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korgflätningens ålder - Korgflätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnit ett beqvämt ämne för åstadkommande af allahanda
så väl nyttiga som prydnadsting, och när man ser,
huru barnen så att säga oupphörligt på nytt uppfinna
flätningskonsten, kunde man vara frestad att antaga
en särskild flätningsdrift hos menniskan. Vi höra ju
ofta berättas, huru folkslag, som eljest äro i saknad
af odling, besitta förvånande färdighet i flätning. I
synnerhethöja sig kafferstammarna i detta hänseende
vida öfver hvad man är van att tilltro en neger. Der
finner man höfdingarnas kojor belagda med konstrikt
flätade mattor; vattenämbaren göras af säf och äro
så täta, att de ej släppa igenom en droppe, och
vill kaffern riktigt visa sin konst, flätar han af
piggsvinets taggar den sirligaste lilla korg, som en
europé med glädje inköper för sin raritetsamling.
Korgflätning. Våra inhemska korgmakares hufvudsakliga
råämne är, som bekant, videspön. Under de senaste
tretio eller fyrtio åren har äfven rotting mycket
användts. Bland de många olika videarterna är det
egentligen blott en, som genom sina spöns längd
och seghet låter med fördel använda sig; till
korgflätning, och hon har derför äfven fått det
särskilda namnet korgvide (salix viminalis). Genom
hennes odling kan månget eljest föga användbart
jordstycke gifva en ganska vacker afkastning. Spöna,
i längd från 2–7 fot, afskäras i april eller
maj och förarbetas antingen till gröfre saker
med qvarsittande bark eller skalas genast till
hvita varor. De dragas härvid ett och ett i sönder
genom ett slags tång, klämmaren, hvarigenom barken
springer sönder och derefter lätt kan afdragas med
fingrarna. De måste så fort som möjligt torkas i
luften och solen, ty få de ligga fuktiga, löpa de
fara att murkna och förlora sin seghet, de skalade
äfven sin hvita färg. För bearbetningen måste de
åter uppmjukas.
Till de finaste korgarbetena klyfvas spöna i tunna
och smala spröt. Dertill begagnar man klyfvaren,
ett handtag af hårdt trä eller metall, i hvars främre,
smalare ända sitta tre eller fyra skärjern eller
skarpa kilar, som strålformigt utlöpa från midten
och alltså, då de äro fyra, bilda ett kors. Först
gör man med knifven i den tjocka ändan af spöet
tumsdjupa inskärningar efter eggarnas antal och
ställning, insätter derpå klyfvaren i skårorna och
skjuter honom utefter spöets hela längd, då det
sönderfaller i tre eller fyra tresidiga spröt, som
behöfva en ytterligare utarbetning. Denna erhålla de
först genom hyfveln, som dock hos korgmakaren är af
annan beskaffenhet än den vanliga. Han består af två
stålplåtar, som medelst skrufvar kunna närmas till
eller aflägsnas ifrån hvarandra och af hvilka den
ena är hvässt som en hyfveltand. Det lilla, ungefär
2,25 tum långa instrumentet fästes i en ställning,
liknande en hyfvelbänk. Spröten stickas nu ett och
ett i sönder mellan plåtarna och dragas hastigt
derigenom. De förlora dervid den ena kanten, den
nämligen, som bildats af spöets mellersta del och
hufvudsakligen består af merg. Genom flera gånger
förnyad dragning genom hyfveln kunna spröten efter
behag ännu mera tillplattas. På ett annat instrument,
smalaren, få de äfven en dylik bearbetning af
sidorna. Han utgöres af två bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
